Social hållbarhet

Social hållbarhet är en dimension som egentligen inte låter sig avgränsas. I agenda 2030 uttrycks det som hållbara samhällen där vi inte bara överlever, utan ”kan leva i välmåga och ha meningsfulla liv”. I museisammanhang kan detta ingå i många områden. Vissa finns redan i ordinarie verksamhet, ibland förknippade med juridiska krav. Andra rör fält där det kan finnas möjlighet att implementera nya rutiner och arbetssätt för att rätta till brister eller öka sin positiva påverkan.

Delar av den sociala hållbarheten kan ingå i ett systematiskt miljöledningssystem med samma procedur för uppföljning/utvärdering. Det kan till exempel handla om att ställa krav på socialt ansvarstagande utöver det miljömässiga i alla leverantörs- och produktionsled. Läs mer om exempel under inköp/upphandling.

Hur andra delar ska hanteras, beror på hur organisationen ser ut. En del ingår naturligt i verksamheten och baseras på exempelvis ICOM:s etiska regler. Att i detta sammanhang lyfta just ICOM:s regelverk, kan bidra till att synliggöra museernas betydelse för hållbar utveckling, både internt och externt.

• Arbetsmiljö och personalens villkor och välmående – här finns lagkrav och i allmänhet en HR-funktion som ansvarar.
• Tillgänglighet, representation, hur man når ut och till vilka målgrupper. Även här finns både lagkrav och frivilliga åtaganden att arbeta med. Förslag på åtgärder kan vara att se över tillgängligheten i texter som produceras, kontrollera i vilka kanaler man annonserar och vilka målgrupper som nås genom dessa. Det är viktigt att ha en medvetenhet och ambition att erbjuda breda, inkluderande perspektiv.
• Etiska frågeställningar, kopplat till föremål i samlingar och utställningar, tilltal och tolkningsföreträde. Detta är i allmänhet en naturligt ingående del för de museer som förvaltar föremål och samlingar som av olika orsaker är känsliga.
• Återförandefrågor och relation till föremålens ursprungliga kontext. Även detta ingår naturligt i verksamheter som har föremål som kan komma ifråga för en återförandeprocess.
• Mottagande av praktikanter och personer i arbetsträning/rehabilitering. Kan vara i uppdragsform som i fallet för statliga myndigheter med Praktik i staten, men det kan också vara ett frivilligt åtagande där man stöttar personer som står långt från arbetsmarknaden av olika skäl.
• Samverkan och samarbeten med sociala företag och ideella organisationer som arbetar med exempelvis integration eller sysselsättning för personer i utanförskap. Museer kan vara arenor för möten i integrationsprojekt eller för läxhjälp/mentorskap. Man kan erbjuda eventuella konferenslokaler eller sammanträdesrum till reducerat pris eller samverka i projekt och event och stå för teknik och personella kostnader. På Upphandlingsmyndigheten finns mer information om hur man kan arbeta med tex Funktionskrav i upphandling eller Idéburet offentligt partnerskap
• Pedagogisk verksamhet. Ingår vanligtvis i det publika utbudet och bidrar till hållbar utveckling genom att erbjuda kunskapsuppbyggnad, breddad världsbild samt alternativa lärmiljöer. Många museer tar också tematiskt upp frågor kopplade till social hållbarhet i sitt utbud. Mer om det under främjande.