Östasiatiska museets historia börjar 1926 med grundandet av Östasiatiska samlingarna och internationella sammanhang användes redan då namnet Museum of Far Eastern Antiquities.
Samlingarna bygger bland annat på Johan Gunnar Anderssons arkeologiska undersökningar i Kina 1920–1924. Med tiden tillkom även föremål från Mongoliet, Korea, Japan, Indien och Sydostasien. Fram till 1959 fortsatte framför allt de kinesiska arkeologiska samlingarna att växa, bland annat genom Orvar Karlbecks inköpsresor och genom stora donationer från kung Gustav VI Adolf. I dag är museets Kinasamling den största utanför landet självt.
Nationalmuseum hade länge omfattande samlingar av konst och konsthantverk från Öst- och Sydasien. År 1959 beslutades att dessa skulle föras samman med de Östasiatiska samlingarna. Resultatet blev Östasiatiska museet, som öppnade 1963 i sina nuvarande lokaler på Skeppsholmen i Stockholm.
Föremålen vid Östasiatiska museet kommer från över 40 av dagens länder, även om flera endast representeras av enstaka objekt. Liksom vid Medelhavsmuseet har många föremål sitt ursprung i riken och kulturer som inte längre finns. De största samlingarna kommer från Kina med omkring 30 000 föremål, följt av Japan med cirka 4 500, Mongoliet med runt 1 500 och Indien med ungefär 1 160 föremål.
