Stadionentrén vid Olympia. Foto: Mark Cartwright. CC-BY.
De olympiska spelen var det mest berömda idrottsevenemanget i antikens Grekland. Spelen hölls var fjärde år i staden Olympia på halvön Peloponnesos. Tävlingarna tillägnades den högste guden Zeus. Spelen anses vara ett av de äldsta återkommande idrottsevenemangen i världshistorien. De första dokumenterade spelen arrangerades år 776 f.v.t. De sista genomfördes år 393 e.v.t.
Sägas ska att idrottstävlingar förekom tidigare i Grekland, men även i Egypten och Mellanöstern. Troligen går historien av organiserade atletiska spel ända tillbaka till bronsåldern, runt cirka år 2 000 f.v.t.
Tusentals åskådare från hela Grekland kom för att se de olympiska spelen. Under tävlingarna rådde vapenvila (ekecheiria) mellan alla stadsstater för att möjliggöra ett stort och fredligt deltagande. Spelen hade sålunda även politisk betydelse. Idrottstävlingar likt de olympiska spelen var födda ur tanken om fredlig rivalitet och konkurrens mellan de olika stadsstaterna. Spelen var en del av de panhellenska festligheterna vars tanke var att förena alla greker. Tävlingarna ägde alltid rum i augusti eller september. De exakta datumen bestämdes av månen. Det skulle alltid vara fullmåne på den tredje kvällen då en stor ritual till Zeus ära genomfördes. De olympiska spelen var sålunda också en religiös och mytologisk festlighet.
Den olympiska freden varade i tre månader och under den tiden var det säkert att resa till Olympia. Själva spelen genomfördes från början under en dag, men evenemanget växte med åren till fem idrottsdagar. Endast män som var fria medborgare fick tävla.
Atleterna anlände ofta en månad innan spelen började och ägnade väntetiden åt intensiv träning. Historiker uppskattar att uppemot 40 000 besökare kunde ses på idrottsläktaren under en stor tävling. Framför allt män, men ogifta kvinnor kunde även få plats som åskådare.
Stadion vid Epidaurus. Foto: Mark Cartwright. CC-BY.
Vinnarna i de olika grenarna blev ofta berömda och hyllades som hjältar i sina hemstäder. Segrarna fick lagerkransar som pris, men inga andra- eller tredjeplatser prisades. Atleterna delas upp i tre deltagarkategorier: Pojkar – upp till 18 år. Unga män 18-20 år. Män – över 20 år. De flesta av de som ställde upp var professionella idrottare som levde för sin idrott och ständigt tränade.
Idrotterna som utövarna kunde tävla i var många. Under spelens närmast tusenåriga historia kom de att skilja sig åt från en tidsperiod till en annan. Flera grenar förekom dock i stort sett vid varje spel:
Den kortaste löpgrenen var ett lopp runt en dromos (löpbana) eller stadio, med en sträcka av cirka 200 meter. Grenen ansågs vara en av de mest betydelsefulla tävlingarna.
Diaulos var ett lopp inne på stadion på omkring 400 meter.
Dolichos var ett längre stadionlopp på cirka 1500-5000 meter.
Hoplitodromos eller hoplitodromia bestod av löpning med tunga vapen och rustningar, likt en tungt bepansrad fotsoldat – hoplit. På många sätt var idrotten även en träning inför strid och krig.
Diskuskastaren Virgilius Alekna. Foto: Augustas Didzgalvis. CC-BY 4.0.
Diskuskastning var precis som idag en gren där man kastade en tung skiva av sten eller metall så långt som möjligt.
Spjutkastning fungerade i stort sett som idag, men kastarna höll även i en läderrem som satt runt träspjutet och som fick dem att kasta ännu längre.
Längdhopp såg ut som idag. Det finns däremot exempel på tillfällen då de antikens atleter använde sig av vikter som de svingade ovanför sina huvuden när de hoppade. På vägen fram slängde de vikterna bakom sig så de fick ännu mer fart inför landningen.
Boxning genomfördes som idag som en kamp mellan två motståndare. I inledningen av spelens historia var boxarnas händer lindade med läderremmar. Senare tillfogades även metallbitar på deras knogar. Matcherna slutade när en av deltagarna slogs medvetslös eller gav upp. Det fanns inga viktklasser.
Brottning liknande dagens utövande, men seger kunde endast uppnås på fall. Att den ene brottaren fick ner den andres höft, axel eller rygg mot marken tre gångar. Idag är det skuldra som gäller för fallseger. Det fanns inga viktklasser.
Pankration var en kombination mellan brottning och boxning där närmast allt var tillåtet utom att bitas och peta motståndaren i ögonen. Segrare var den som fick sin motståndare att ge upp, svimma eller dö.
Hästkapplöpningar sågs som extra prestigefulla. De genomfördes på en arena som kallades för hippodrom. Hästarnas ägare sågs som segrare, inte kuskarna.
Även femkamp förekom som gren och bestod av löpning, längdhopp, diskus, spjut och brottning.
För att skapa ännu bättre underhållning infördes en tävling för härolder (budbärare) och trumpetare. De tävlade i den byggnad som kallades för Ekokolonnaden. Syftet var att kora den budbärare som hade den starkaste rösten. Efteråt fick vinnaren äran att vara ”speaker” under spelen. Den segrande trumpetaren blåste fanfaren när en tävling skulle börja.
De antika olympiska spelen upphörde när den romerske kejsaren Theodosius förbjöd spelen år 393 e.v.t. Kristendomen hade då nyligen antagits som statsreligion över hela Romarriket (vilket inkluderade Grekland). Theodosius förbjöd idrottstävlingarna eftersom han såg på dem som en hednisk och ickekristen festival. Det skulle efter detta dröja över 1500 år innan de olympiska spelen åter genomfördes i och med de moderna spelens födelse i Athen år 1896.
Kruka/vas/krater för att blanda vin med idrottsmotiv – manliga diskuskastare och spjutkastare, samt kvinnlig prisutdelare. Daterad till ca 430-400 f.Kr. Höjd: 33, 5 cm. Diameter vid mynningen: 37 cm. Föremål NM Ant 0009. Foto: Medelhavsmuseet, Världskulturmuseerna. CC BY 4.0. Läs mer i vår samlingsdatabas.
Kruka/vas för att blanda vin och vatten i. Grekerna ansåg att det endast var barbarer (de främmande folken utanför den grekiska världens gränser) som drack sitt vin oblandat. Krukans stil berättar att den kommer från den klassiska perioden på 400-talet f.v.t. Liknande vaser brukade användas under stora fester där de rika atenska medborgarna samlades och diskuterades tidens debattämnen. Ena sidan visar tre atenska män som samtalar. Den andra sidan visar två nakna idrottsmän – spjutkastare, diskuskastare och kvinna som ger segerkransar och priser.
För närmare bilder av föremålet samt mer fakta om föremålet, antikens Grekland och stadsstaten Athen se kortfilmen Antikens Grekland och stadsstaten Aten - Kruka 400-tal f.v.t. från den digitala lärplattformen Allt har en historia.
