Stridslarmet ljuder! Staden brinner och de grekiska erövrarna sprider sig överallt - kämpandes, plundrandes, mördandes. Trojanerna flyr i panik och stridshjälten Aeneas bär sin lame far Anchises på ryggen medan han manar sin fru Kreusa och son Aschanius över bråten.
Myterna om Aeneas flykt och vidare äventyr gestaltades på ett berömt sätt av den romerske poeten Vergilius i diktverket Aeneiden. Ett litterärt verk som fick statusen av klassiker och nationalepos i Romarriket. Målningen ”Aeneas flykt från Troja” av Federico Barocci från 1598. Wikipedia. Allmän egendom.
Den romerska litteraturen och dramatiken var inspirerad av den grekiska kulturen och dess berättartraditioner. Många av de grekiska verken översattes till latin, vilket bidrog till spridningen av grekisk litteratur i det antika Rom. Den egna romerska litteraturen växte även fram, och såväl episka diktverk, kortare poetiska varianter samt dramatik i form av olika komedier blev populära underhållnings- och berättarformer.
Inom den episka diktningen brukar förutom Vergilius även Ovidius med verk som Metamorfoser värderas högt. Som många andra skrifter under tiden bygger den på romerska myter och legender (Se Religion och mytologi).
De romerska teatrarna var välbesökta och komedier från dramatiker som Plautus och Terentius blev mycket populära. Författare som Juvenalis och Horatius använda satiren (komiskt och kritisk förlöjligande) för att kommentera samhällsproblem och kulturella fenomen. Många verk handlade om politik och filosofi där författarna försökte övertyga sina läsare och påverka folket och opinionen i olika frågor. Filosofer, statsmän och politiker som Seneca den yngre, Seneca den äldre och Cicero kan här nämnas vid namn (Se Vetenskap, filosofi och språk). Efter de grekiska historikerna Herodotos och Thukydides fortsatte de romerska historiker Livius, Tacitus och Suetonius på liknande sätt.
Läs- och skrivkunnigheten var ganska hög i de övre samhällsklasserna. Speciellt bland de som hade utbildning eller yrken som krävde läs- och skrivförmåga. T ex jurister, präster och ämbetsmän. Dessa fick ofta undervisning i skolor eller genom privata lärare. Däremot var läskunnigheten betydligt lägre bland den breda massan av befolkningen. Särskilt bland bönder och slavar. För dem var det inte nödvändigt att kunna läsa eller skriva för att utföra sina arbetsuppgifter. Utbildning var också en ekonomisk fråga eftersom skolundervisningen var privat och kunde vara kostsam. Ingen tryckpress fanns under tidseran och texter skrevs främst på pergament (djurhud/skinn), papyrus (växtmaterial) eller vax- och lertavlor.
Förvandlingar I. Böckerna 1–8 (1969) | Faksimil | Litteraturbanken.se
Förvandlingar II. Böckerna 9–15 (1969) | Faksimil | Litteraturbanken.se
