Freskomålningen “Skolan i Aten” av Rafael från 1509-1511 samlar en lång rad av antikens främsta vetenskapsmän, filosofer och konstnärer. I mitten syns Platon och Aristoteles sida vid sida. Vatikanstaten. Konstnärlig och fantasifull gestaltning.
Licens: Wikipedia. Public domain.
Platon
Den grekiske filosofen Platon föddes i Athen år 427 f.v.t. som son till en rik aristokratisk familj. Han dog år 347 f.v.t. Familjens samhällsposition gav Platon möjligheter och friheter som andra inte hade. Under uppväxttiden besökte han ofta Sokrates föreläsningar i filosofi. Platon blev en stor beundrare av Sokrates. Han kom att bli hans elev och lärjunge, och kom att utveckla sin lärares idéer och filosofi.
Det Peloponnesiska kriget (431–404 f.v.t.) påverkade Platons uppväxt och syn på världen. Under denna tid fick han personligen se hur den athenska demokratin missköttes och förvandlades till en oligarki (ett styre på få personer). År 399 f.v.t. fick Platon till och med vara med om hur ett demokratiskt valt styre dömde och avrättade Sokrates, hans stora inspirationskälla, för att ha vanhelgat gudarna och förvirrat befolkningen. Ganska snart efter Sokrates död lämnade Platon Athen och begav sig på långa resor till Mellanöstern och Egypten.
Redovisningen om hur Platon senare grundande sin skola - den berömda Akademin - låter som en vacker och påhittad historia, men kanske är det precis det som verkligen skedde. Berättelsen börjar när Platon efter spännande äventyr och händelser i Medelhavsområdet äntligen återvände hem till Athen ca 387 f.v.t. Utanför stadskärnan i Athen köpte han sig en jordplätt i en allmän trädgård som bar namnet efter den mytologiska hjälten Academos. Där inrättade Platon världens första universitet som fick heta Akademin. Denna skola attraherade i sig ledande intellektuella män och kvinnor från hela den grekiska eliten. Platon undervisade där i flera decennier och ledde skolan fram till sin död 347 f.v.t. Han mest kända student var Aristoteles från Stageira (384–322 f.v.t).
Akademin blev lärdomssätet för Platons filosofiundervisning och platsen där de unika, världsberömda skrifterna författades. Ofta citerade arbeten är Staten (Politeia) där statsfilosofiska frågor avhandlas. Gästabudet (Symposion) är ett kärleksdrama. Sokrates försvarstal eller Apologin, samt Faidon ger en inblick i Sokrates död och Platons syn på livet efter döden. Några av de mest gåtfulla skrifterna är Timaios och Critias, vilka behandlar allmänna naturfilosofiska frågor. I dessa dyker även en av Platons mest berömda berättelser upp - legenden om det mytomspunna och mäktiga öriket och kungadömet Atlantis.
Staten Atlantis låg bortom Herakles Pelare (nuvarande Gibraltar). I en paradisliknande tillvaro levde där ett mäktigt och väluppfostrat folk. Men efter en tid ville folket och dess härskare ha mer makt, mark och rikedomar. En vilja som bara ökade. Till slut skedde en stor naturkatastrof och Atlantis sjönk i havet. Många är de som efter detta har sökt efter det försvunna riket, men inga bevis för dess existens har hittats.
Det tycks stå klart att de så kallade pytagoréerna var en stor inspirationskälla för Platon. Utifrån deras lärdomar riktade han kritik mot de gamla naturfilosofiska teorierna som förklarade att världen uppkommit som av en slump. Själv var Platon av en helt annan åsikt. Naturen och världen styrdes av riktning och mål, menade han. Förnuftet var hela tiden det centrala. Jämfört med de naturfilosofer som fanns före Sokrates ansåg Platon att idéer och kunskap om idéer vara värdefullare än naturvetenskapliga studier.
Platons astronomiska universum var geocentriskt. Det vill säga att man trodde att jorden låg i centrum med solen, planeterna, universum och planeterna runt sig. Det var först Nikolaus Kopernicus (1473–1543) som långt senare kom motbevisa denna teori.
Aristoteles från Stageira (384–322 f.v.t.)
Aristoteles föddes i den grekiska kolonin Halkidiki i Makedonien år 384 f.v.t. Han dog år 322 f.v.t. Aristoteles blev tidigt bekant med det makedoniska kungahuset genom sin far Nichomachos, hovläkaren till Amyntas III, Alexander den Stores farfar. Efter sin fars död år 367 emigrerad Aristoteles till Athen där han skrev in sig vid Platons Akademi. Han stannade där som Platons elev i ungefär 20 års tid. Cirka år 342 kallades Aristoteles tillbaka till Makedonien av kung Philip II för att undervisa och uppfostra Alexander den Store, som då blivit kronprins av Makedonien. Efter det ärofulla uppdraget reste Aristoteles tillbaka till Athen för att undervisa i den skola som han själv grundade, Lyceum (Lykeion). I motsats till Akademin var inte Lyceum en privat skola, utan föreläsningarna var gratis, riktade sig till den stora allmänheten och fokuserade mer på bevisgrundad naturvetenskap.
Aristoteles första intresse var biologi. Hans upptäckter om havsmiljön kom att utgöra grunden till undervisningen i ämnet fram till 1800-talet. Aristoteles vetenskapliga studier har beskrivits som enormt omfattande: biologi, anatomi, botanik, kemi, etik, historia, filosofi, logik, metafysik, retorik, fysik, poesi, politisk teori, teleologisk naturfilosofi, kunskapsfilosofi, dramaturgi, estetik, astronomi, fysik, psykologi, zoologi och konst. Som vetenskapsman, forskare och undervisare var han oerhört produktiv. Vissa delar av hans bibliotek hamnade senare i Rom och redigerades och kopierades där. Detta gjorde så att delar av hans arbeten överlevde till senare tid. Bland skrifterna kan nämnas Fysiken, Metafysiken, Om himlen, Om uppkomst och undergång och Om själen.
Aristoteles syn på samhället har ansetts vara mycket fördomsfullt och präglat av den tid han levde i. Icke-greker, kvinnor och slavar värderade han generellt lägre än fria grekiska män.
Jämfört med andra stora namn som Platon var Aristoteles under lång tid närmast bortglömd av eftervärlden. Men situationen ändrades i början av den romerska kejsartiden då man ca 30 f.v.t. samlade hans skrifter och gav ut dem på nytt. De filosofiska och vetenskapliga system som Aristoteles utvecklade kom att utgöra grunden för medeltida kristna lärda och islamiska filosofer. Under den följande historiska utvecklingen fortsatte Aristoteles arv att ha stor betydelse.
Bronsskulptur från det första eller andra århundradet e.v.t. föreställande Alexander den Store eller guden Apollo. Aristoteles var den unge Alexanders lärare vid hovet i Makedonien. Foto: Medelhavsmuseet, Världskulturmuseerna. CC0 1.0 Universal. Läs mer i vår samlingsdatabas.
För material om grekiska vetenskapsmän under romersk tid, se vidare i Vetenskap, filosofi och språk i Romarriket.
