Processionen av den trojanska hästen”, målning av Giovanni Domenico Tiepolo, 1773.
Licens: Public Domain
Det Trojanska kriget var ett krig som enligt antika grekiska legender och berättelser (till exempel Homeros verk Iliaden) utkämpades mellan grekerna och trojanerna vid staden Troja. Staden låg vid den västra kusten av det som idag är Turkiet.
Kriget inleddes på grund av att den sköna Helena, drottning av Sparta, blev bortförd av (eller frivilligt följde med) den trojanske prinsen Paris. För att återfå Helena och för att erövra Troja gick de grekiska stadsstaterna och deras krigare samman under ledning av kung Agamemnon av Mykene. Kriget varade i tio år och i det deltog berömda hjältar (heroer) som Akilles, Odysseus, Hektor, Paris, Agamemnon och Priamos.
En av de mest kända historierna från det Trojanska kriget är legenden om den trojanska hästen. Efter många års belägring utan att ha tagit sig över Trojas stadsmurar byggde grekerna en stor häst av trä. De lämnade den som en offergåva vid stranden och reste i väg med sina skepp. Trojanerna, glada efter denna upptäckt, tog in hästen i staden och firade sin seger. Men under natten när de festande trojanerna somnat klättrade gömda grekiska soldater ut från hästen och öppnade stadsportarna för resten av de grekiska soldaterna som gömt sig utom synhåll. Överraskade av denna krigslist var trojanerna chanslösa och grekerna övertog staden.
Den grekiska mytologin är full av fantastiska berättelser om hjältar, gudar, äventyr och krig. Nedan följer exempel på några av de mest berömda:
Skapelsemyten
Enligt den grekiska mytologins skapelseberättelse (nedtecknad av Hesiodos) fanns från början kaos och allt var som en tom och formlös materia. Efter detta uppstod jorden, Gaia, och därefter underjorden Tartaros (delvis samma sak som Hades). Gaia fortsätta därefter skapade jorden. Uranos skapade himlen. Uranos och Gaia var man och hustru och tillsammans fick de flera söner. De flesta av dessa kallades för titaner.
Okeanus styrde över haven och var den äldsta av sönerna och titanerna. Kronos var den yngste och främste av titanerna. Han attackerade sin far Uranos och blev den mäktigaste guden. Men precis som att Kronos störtade sin far kom han själv att bli besegrad av sin son när sonen Zeus växte upp och utmanade honom. Efter en stor strid besegrades Kronos och titanerna av Zeus och hans bröder Poseidon och Hades. Zeus tog över som den mäktigaste guden och de nya härskande gudarna bosatte sig på berget Olympos. De kom därefter att kallas för olymperna.
Perseus
Skulpturen ”Perseus och Medusas huvud” av Antonio Canova, 1804-1806, Vatikanmuseet.
Foto: Yair Haklai. CC BY-SA 3.0.
Perseus är en av centralgestalterna i grekisk mytologi och är mest känd som en hjälte som utförde flera stordåd. En av de mest berömda berättelserna om Perseus handlar om hans uppdrag att döda Medusa. Hon var ett monster med ormar som hår och en blick som kunde förvandla människor till sten. Efter ett långt äventyr kom Perseus till slut till grottan där Medusa härskade. Med en spegelblank sköld lyckades han ta sig fram till monstret utan att träffas direkt av hennes blick. När hon kom tillräckligt nära lyckades han hugga huvudet av henne (i vissa versioner låg hon och sov).
Theseus
”Theseus dräper Minotaurus”, (The Royal Palace of Caserta),
Foto: Livioandronico2013. CC BY-SA 4.0.
Theseus är en annan av centralgestalterna i grekisk mytologi. Den mest berömda myten om Theseus berättar om hur han begav sig ut på ett äventyr för att ta sig an det väldiga monstret Minotauros. Detta var en stor best som var en blandning av en människa och tjur. Minotaurus hade gömt sig i labyrinten vid palatset Knossos på Kreta. På grund av rädsla för monstret fördes ungdomar dit för att offras. Theseus fick hjälp av prinsessan Ariadne som bland annat gav honom ett garnnystan så att han kunde hitta tillbaka genom labyrinten. I mitten mötte han så Minotaurus och lyckades efter en väldig kamp döda den skrämmande besten.
Orfeus
”Orfeus and Eurydike”, målning av Edward Poynter, 1862.
Licens: Wikipedia. Public Domain.
Orfeus var känd som en poet och musiker. Han är mest berömd för historien om kärleken till Eurydike. När hon dog beslöt Orfeus sig för att gå ner till underjorden för att hämta henne tillbaka. Genom att vackert och gripande spela på sin lyra kunde han övertyga Hades, underjordens gud, att låta Eurydike återvända till livet. Hades hade däremot ett villkor. Orfeus fick inte titta på Eurydike förrän de var tillbaka i den verkliga världen. Deras färd upp genom underjorden blev lång och mödosam. När de nästan var uppe och solljuset träffade dem glömde Orfeus bort Hades villkor. Med tron på att de klarat sig vände han sig om för tidigt och såg på Eurydike. Framför hans ögon försvann hon då för honom och han förlorade henne för alltid.
Ikaros
”Ikaros fall”, målning av Jacob Peter Gowy, Pradomuseet, 1636-1638.
Licens: Public Domain.
Ikaros är främst känd för sin tragiska historia. Han var son till Daidalos, en skicklig bildhuggare, arkitekt och uppfinnare. Enligt myten försökte Daidalos och Ikaros fly från Kreta, där de var fångna hos kung Minos. För att göra detta byggde Daidalos ett par vingar av fjädrar och vax till sin son. Ikaros fick rådet att inte flyga för nära solen eftersom värmen skulle smälta limmet i vingarna. Övermodig på grund av friheten och upplevelsen av att kunna flyga, flög han trots det högre och högre och allt närmare solen. När Ikaros kom för nära smälte vaxet och vingarna föll sönder. Hjälplöst föll han ner i havet och dog. Ett avslut på en historia som sen dess stått som symbol och varning för vad som kan hända om en människa blir övermodig, får hybris, och struntar i regler och råd, och tror den klarar mer än den kan.
Fler myter och legender finns att ta del av i avsnittet “Litteratur & dramatik”.
Grekisk svartfigurig amfora med motiv som visar vinets gud Dionysos och hans fru Ariadne, dotter till kung Minos av Kreta. Ariadne hjälpte hjälten Theseus att besegra monstret Minotauros vid palatset Knossos på Kreta. När Theseus övergav Ariadne på vägen hem mötte hon Dionysos och de två gifte sig. 525-500-talet f.v.t. Höjd: 40.7 cm. Diameter: 19.9 cm. Föremål MM 1962: 007.
Foto: Medelhavsmuseet, Världskulturmuseerna. CC-BY 4.0. Läs mer i vår samlingsdatabas.
