Målningen “Lykurgos från Sparta” av Jacques-Louis David” från 1791 visar ett motiv från författaren Plutarchos berättelse om den spartanske lagstiftaren och politikern Lykurgos som enligt legenden var yngre bror till en av Spartas kungar och som själv blev kung när den äldre brodern dog ung. Broderns hustru var då gravid och Lykurgos överlämnade enligt bilden plikttroget kungadömet till brorsonen när denne var född. Plutarchos berättar att seden och traditionen i Sparta krävde att alla nyfödda barn skulle granskas av ett råd av äldste under en så kallad Lesche. (Licens: Wikipedia. Public Domain).
Sparta är den näst mest berömda stadsstaten från antikens Grekland. Sparta var beläget i halvön Peloponnesos inland. I den övre delen av den bördiga Eurotasdalen, i landskapet Lakonien, omgiven nästan på alla håll av höga berg. Sparta avvek från de andra grekiska stadsstaterna på väldigt många sätt.
Samhället präglades av speciella politiska och filosofiska regler och principer, samtidigt som en del av kulturen och levnadssättet omgavs av hemlighet och sekretess. Detta har lett till en allmän brist på historiska källor som gör det svårt att bedöma hur saker egentligen hängde ihop i stadsstaten Sparta. Källuppgifterna som finns om Sparta kommer ofta från icke-spartaner som i flera fall haft en bristfällig och i viss mån negativ syn på Sparta. Samhällssystemet i Sparta har i källorna därför ofta beskrivits som ålderdomligt jämfört med de andra grekiska stadsstaterna.
Ruinerna av Sparta med Taïyetosbergen och den moderna staden i bakgrunden. Bild: Wikipedia. Ulrichstill. CC-BY-SA 2.0.
Ekonomin i Sparta grundade sig främst på de jordbruksmarker på landsbygden som de förslavade heloterna arbetade på och odlade. Detta system gjorde att många av de fria medborgarna kunde ägna tid åt annat arbete och andra samhälleliga sysslor medan slavarna fick slita på åkrarna och fälten.
Arkeologiska undersökningar visar att Sparta i stor utsträckning saknade större publika och religiösa byggnader, samt större militära befästningar. Bristen på militära försvarsbyggnader ersattes och vägdes upp av att Spartas författning, lagar och traditioner höll fast att stadsstaten skulle ha formen av en militärstat där hela befolkningens uppgift var att på olika sätt verka för att Sparta skulle var en stark militärmakt. Läs mer i undertemat "Spartas militär" i temat "Krig och konflikter i antikens Grekland".
 |
 |
Silver tetradrakm föreställande Areus I av Sparta, 310–266 f.v.t. Till vänster: Herakles. Till höger: Zeus på tronen. Foto: American Numismatic Society. Public Domain.
Befolkningsgrupper
De fullvärdiga manliga medborgarna i Sparta brukar också kallas för spartiater. Dessa hade en stark maktställning i samhället eftersom de tillhörde den ledande krigar- och jordägande klassen.
Den näst mäktigaste befolkningsgruppen utgjordes av perioikerna (perioikoi), de ’omkringboende’ fria männen som saknade medborgerliga rättigheter i Sparta. Perioikerna sysselsatte sig med det som var förbjudet för spartiaterna - bland annat handel, hantverk och sjöfart. Perioikerna hade sitt medborgarskap i en annan stadsstat och stod ofta utanför det politiska systemet, militären och de lokala angelägenheterna, frågorna och besluten.
Lägst ned i skalan stod heloterna, den livegna förslavade klassen som till antalet var den största och som i praktiken fungerade som statsägda slavar.
I och med att behovet av soldater ökade från 400-talet f.v.t. på grund av fler krig och konflikter välkomnades även perioiker att tjänstgöra i det militära som hjälpförband och lättare infanteri (fotsoldater - peltastes). Även heloterna kunde erbjudas lättare militära tjänsteuppgifter.
Stadsstaten Spartas befolkningsuppdelning
Manliga medborgare - spartiater
Medborgare i annan stadsstat men bosatta i Sparta - perioiker
Jordbrukande slavar - heloter
Makt och konstitution
Styres- och maktmässigt hade Sparta skapat ett unikt dubbelkungadöme med två styrande kungar. I fredstid var kungarna monarker som styrde över sina undersåtar och invånare, medan de i krigstid intog rollerna som generaler i armén. Vid sidan av kungarna låg makten hos de fem högsta ämbetsmännen, eforerna. Vid sidan av eforerna fanns Senaten eller de Äldstes råd (gerusia) med 28 rådsherrar, vilka alla var äldre än 60 år. Rådet fungerade bland annat som en domstol.
Längst ned i hierarkin låg Folkförsamlingen eller apellan där alla fullvuxna, vapenföra män över 30 år kunde delta. Även om apellan i sina månadsvisa möten saknade rätten att lägga fram förslag var den inte bara en politisk låtsaskonstruktion utan hade verklig makt. Eforerna tillsattes nämligen årligen genom en lottning bland apellans alla fria män. Denna metod och bestämmelse förbättrade avsevärt möjligheterna för de fria spartanerna att kunna delta i Spartas politiska system.
Kylix, svartfigurig keramikskål från Sparta. Motiv föreställande bläckfisk och delfiner. Antagligen använd som dryckesskål för vin vid gästabud och sammankomster. 500-400 f.v.t. Höjd: 9.4 cm. Diameter: 32 cm. Foto: Medelhavsmuseet, Världskulturmuseerna. CC BY 4.0. Föremål NM Ant 1705. Läs mer i vår samlingsdatabas.
