Akropolis med Parthenontemplet högt ovanför Athen.
Foto: Christophe Meneboeuf. CC-BY-SA 3.0.
Athen var både lik och olik sina grekiska grannar. En avvikande geografisk skillnad var att stadsstaten Athen bestod av största delen av halvön Attika samt staden Athen med sitt centrum kring klipp- och tempelområdet Akropolis. Attika erbjöd den athenska stadsstaten rätten till ett enormt stort landområde, vilket var unikt efter antika mått mätt. Stadsstaten Athen var störst. Som stad var Athen dessutom omgiven av fyra bergskedjor, vilka erbjöd den första naturliga försvarskedjan.
Den andra speciella beståndsdelen av den athenska stadsstaten var att den Attiska halvön låg vid kusten och sköt ut i det Egeiska havet. Detta försvårade säkerhetsläget för Athens del och innebar att fientliga invasionshärar och soldater kunde angripa från flera olika håll. På grund av detta var Athen tvunget att bli en sjömakt så att försvarslinjerna kunde säkras och en dominans till havs hållas. Under 500-talet f.v.t. byggde Athen sin berömda skeppsflotta, vilken bidrog till att stadstaten kunde etablera sin maktställning och göra det Egeiska havet till ett område som de kunde dominera.
Det athenska trireme-slagskeppet Olympias (’treroddare eller treårare’) rekonstruerat. Triremen var ett snabbt och smidigt krigsskepp och den dominerande modellen i Medelhavsområdet. Med trirem menas att det fanns tre rader av roddare lite snett ovanför varandra på var sin sida av skeppet. Bronsrammen i fören på skeppet väger 200 kg och är en exakt kopia av ett original som finns i Pireusmuseet. Rammen användes för att sänka fiendeskepp genom att störta in i deras sida. Skeppet har 170 roddare och uppnår en hastighet på 9 knop (17 km/h). Foto: George E. Koronaios. CC BY-SA 4.0.
Den tredje och alldeles avgörande punkten som stadsstaten Athen grundade sig på var att Attika var mycket rikt på råvaror som marmor och olika former av metaller. Dessa kunde exporteras och ge stora handelsinkomster. Framför allt silverbrytningen var den stora inkomstkällan. Utifrån den glänsande metallen präglades de athenska tetradrakmerna. ’Ugglorna’ är antikens mest kända mynt och intog ställningen som värdemätare inte i bara den grekiska statsvärlden, utan i hela östra Medelhavsområdet.
Silvertetradrakm från Attica ca 510–490. Till vänster: gudinnan Athena bärande på en hjälm. Till höger: Den athenska ugglan med olivblad och bär.
Foto: CNG. CC BY-3.0.
Befolkningsgrupper
Det athenska samhället delades till stora delar in i tre kategorier av invånare:
Medborgare eller fria män över 20 år.
Därefter metoiker (metoikoi) eller invånare som hade sitt medborgarskap i en annan stadsstat, men som var permanent bosatta i Athen.
Sist kom de livegna slavarna (douloi) som stod längst ned i hierarkin och behandlades som handelsvara. Det fanns såväl publika slavar (demosioi) som privatägda slavar (oikos; hushållsslavar). De publika slavarna hade de bättre än de privatägda. De kunde leva ett självständigt liv och hade till och med möjligheten att hyra hus.
Uppskattningen av antalet invånare i staden Athen under antiken varierar från ca 100 000 upp till den säkert överdrivna siffran på 500 000. Den största delen av dessa var slavar.
Stadsstaten Athens befolkningsuppdelning
Fria män över 20 år
Medborgare i annan stadsstat men bosatta i Athen – metoiker
Slavar - douloi
Makten, förvaltningsstrukturen och demokratin
Solon författar den athenska stadsstatens författning och riktlinjerna för det politiska styret. Målningen “Solon” av Merry Joseph Blondel från 1828.
Licens: Wikipedia. Public Domain.
I antikens historia är Athen bäst känt för sin roll som demokratins vagga och födelseplats. Statsmannen och politikern Solon (ca 630 f.v.t. - 560 f.v.t.) verkade som arkon (politiskt ämbete) och brukar oftast räknas som den athenska ’demokratins grundare’. Åtminstone var han en av demokratins stora föregångsmän, samt en social och politisk reformator som skapade många nya lagar, regler och system. Hans lagpaket, kallat "Solons Lagar", inledde den utveckling som öppnade vägen för demokratin i och med att andra än aristokraterna (adelsmännen) kom att få delta i det politiska systemet. Även om aristokratins och de högsta samhällsklassernas makt också i fortsättningen var stor var tanken att åstadkomma en större jämlikhet i samhället och erbjuda bättre skydd och rättigheter åt de lägsta samhällsklasserna, samt mer ekonomisk stabilitet. Medan styrelseskicket gav möjlighet till andra än de rika jordägarna att ge sin in i politiken var förmögenhet och rikedom också i fortsättningen ofta avgörande när politiska tjänster skulle fördelas.
Den klassiska tidens (ca 510 f.v.t.–323 f.v.t.) demokrati föddes under politikern Kleisthenes tid genom införandet av en rad politiska och konstitutionella reformer år 508/507 f.v.t. Lagändringarna bestod av en indelning av medborgarna i tio stammar (phyle) och "folkbokföringsdistrikt" (demos).
Det athenska medborgarskapet utvidgades också och gavs till de flesta män som bodde ute på landsbygden i Attika. Dessa kom från och med denna tid att ha exakt samma rättigheter som personerna innanför stadsmurarna i Athen.
Demerna blev den nya politiska institutionen – de 500:es råd – dit varje phyle tillsatte 50 representanter åt gången.
Den klassiska tidens athenska politiska system dominerades av Areopagrådet och arkontämbetet. I många av de grekiska stadsstaterna var den högsta tjänstemannen en arkont (archōn) från ett aristokratiskt släkte. I Athen samlades före detta arkonter i Areopagrådet. Denna cirka 150-man starka gruppen hade som uppgift att värna om samhällsordningen och lagarna.
Pnyx, en bit ovanför Athens historiska centrum och mittemot Akropolis. Här samlades ofta athenarna till olika former av folkförsamlingar, råd och politiska möten. Pnyx ses som en av de grundläggande platserna för den athenska stadsstatens demokrati.
Foto: George E. Koronaios. CC BY-SA 2.0.
Folkförsamlingen (ekklesia) var den politiska institution och organisation som stod närmast folket och medborgarna. Till att leda denna församling utsågs nio presidenter (proedroi) som organiserade mötena och övervakade röstandet. Till de ärenden församlingen bevakade hörde bland annat att organisera militära och ekonomiska ämbeten och/eller lagstiftning.
I vissa fall har den athenska folkförsamlingen direkt jämförts med en modern riksdag från våra dagar. Jämförelsen är missvisande eftersom folkförsamlingen i Athen inte helt och hållet fungerade som en modern representativ demokrati där väljarna väljer sina representanter (som i Sverige). Även om det rådde en demokrati inom själva folkförsamlingen där varje man hade tal- och rösträtt, och beslut fattades enligt majoritetsprincipen, tillsattes inte representanterna till folksamlingen på ett helt och hållet demokratiskt vis. Det var istället enbart fria fullvuxna män som var medborgare som kunde delta i mötena. Dessa sammankallades åtminstone en, men oftast två eller tre gånger per månad.
Många ledande antika personligheter, som filosofen och samhällskritikern Platon (428/427 – 348/347 f.v.t.) tog redan från början avstånd från demokratins tanke och ansåg att den frambringade de sämsta egenskaperna hos människorna. Att demokratin skapade ett pöbelvälde med ständiga bråk, tjafs, grupperingar och rivalitet.
Livet i den athenska demokratin kunde dessutom bokstavligen gå i spillror på ett helt annat sätt. Nämligen om man som medborgare i en hemlig röstning fick sitt namn skrivet på flera krukskärvor (ostrakon) och därigenom blev utvisad från samhället.
Ostraka, krukskärvor hittade i en brunn på Athens Agora i Grekland. Museet i Attalosstoan i Athen. Skärvorna hör samman med "ostrakiseringen" och utvisningen av Themistokles från Phreari år 482 f.v.t. Ibland röstade tusentals människor för att få en individ utvisad från Athen. Källa: The Athenian Agora, Volume XXV, Ostraka, Mabel L. Lang, Princeton, New Jersey 1990, s. 35.
Foto: Xocolatl. Public domain.
Hur man än räknar så bestod den ”demokratiska” kärnan - de som styrde och beslutade - i stadsstatens Athens demokratiska historia endast av en liten skara medborgare. Ca 95% av invånarna - kvinnor, slavar, icke-medborgare m.fl. - stod hela tiden utanför det politiska systemet.
En annan stor del av det athenska politiska systemet som är totalt oförenlig med dagens moderna demokratier är att antikens demokrati fungerade i ett slavsamhälle. Och slaveri var något som var en självklarhet.
Samtidigt står det klart att slavarnas antal och betydelse varierade i de olika antika kulturerna. Hur storleken på slavbefolkningen än var så utgjorde deras existens aldrig ett större etiskt eller moraliskt problem för samhällena och större delen av deras befolkningar. De historiska källorna berättar i stor utsträckning inte om någon som på allvar ifrågasatte slavsystemets existens i antikens Grekland. Inte ens under de första kristna århundradena.
 |
 |
Amfora (kruka). Grekisk svartfigurig keramik från Athen. Motivet till vänster förställande Dionysos och Ariadne, flankerade av två satyrer. Dionysos var vinets och berusningens gud. Från början kom Dionysos utifrån och sågs som en fruktbarhetsgud. Ariadne är mest känd för myten om Theseus och Minotaurus. Hon var dotter till kung Minos på Kreta och hjälpte Theseus att besegra monstret i labyrinten vid Knossos genom att ge honom ett svärd och en trådnystan för att hitta sin väg tillbaka. Satyrer är folktroväsen som ses som hälften människor och hälften häst eller bock. Motivet till höger visar ett fyrspann hästar, troligen tillsammans med gudarna Apollon, Artemis och Hermes. Ofta använd under symposion och sammankomster mellan män från de övre samhällsklasserna. Från ca 525-500 f.v.t. Höjd: 40.7 cm. Diameter: 19.9 cm.
Föremål MM 1962:007. CCO 1.0 UNIVERSAL, Medelhavsmuseet, Världskulturmuseerna. Läs mer i vår samlingsdatabas
