“Aristoteles skola”, målning av Gustav Adolph Spangenberg, 1883-1888.
Licens: Wikipedia. Public domain.
Familjerna i det antika Grekland bestod vanligtvis av två föräldrar och deras barn. På landsbygden var familjerna ofta större och kunde bestå av flera generationer som bodde under samma tak. Slavar, hyrd arbetskraft och andra anhöriga kunde också ingå i hushållet. Barnadödligheten var hög även om ingen ungefärlig siffra kan ges kring hur stor den var. Brist på medicinsk kunskap, sjukdomar, rent vatten, näringsrik kost och ohygieniska förhållanden var en stor orsak bakom många för tidigt döda. Spädbarnsdödligheten var framför allt mycket hög, speciellt i de fattigare samhällena. Barnafödslarna var riskfyllda för modern eftersom problem vid förlossningar inte kunde hanteras på samma sätt som idag. Överlevde barnen de första utmanande åren började de ofta arbeta tidigt för sina föräldrar. De hjälpte då bland annat till med att hjälpa till på gården och i hemmet.
Män och kvinnor levde oftast ganska skilda liv. Det här berodde på arbetsfördelningen i familjen. I städerna spenderade männen mycket av sin tid utanför hemmet i form av deltagande i olika ärenden på torget (agoran). På landet var de manliga bönderna i sin tur oftast ute på åkrarna eller skötte om egendomen. Under tiden var det kvinnorna tillsammans med barnen, tjänarna och slavarna som tog hand om hemmets sysslor och familjen.
I antikens Grekland började barn ofta arbeta vid tidig ålder. Vanligtvis var de runt 7-8 år. Många började arbeta för att försörja sina familjer inom jordbruket, inom hantverksyrkena eller som tjänare i hushållen. Utbildning och skola var inget som existerade för alla barn. Den som ville bli läs- och skrivkunnig behövde själv söka upp en lärare för att undervisas. Och detta kostade, vilket gjorde att framför allt de rika och välbeställda i samhället hade möjlighet till det. Framför allt var det männen från den rika klassen som utbildades.
Vid ungefär 14-16 års ålder sågs barnen som myndiga och vuxna. Då ansågs de vara redo att ta på sig ansvar och delta i samhällets olika aktiviteter. Olika former av ritualer och ceremonier genomfördes för att markera övergången från att vara barn till att bli vuxen. I stadsstaten Sparta fungerade ritualen arreteia som en militär tränings- och uppfostringsceremoni för unga män. I Athen gick en liknande tradition under namnet ephebia.
I Athen grundade den berömde filosofen Platon år 387 f.v.t. världens första universitet. Det fick heta Akademin och till denna skola kom ledande intellektuella män och kvinnor från hela den grekiska eliten. Platon undervisade där i flera decennier och ledde skolan fram till sin död 347 f.v.t. Han mest kända student var den lika berömde filosofen Aristoteles.
Efter sina studier och ett kringflackande liv bestående av studier, tjänstgöring och undervisning i det Makedonska kungahuset (bl a av Alexander den Store) kom Aristoteles tillbaka till Athen för att undervisa i den skola som han själv grundade, Lyceum (Lykeion) år 335 f.v.t. I motsats till Akademin var inte Lyceum en privat skola, utan föreläsningarna var gratis, riktade sig till den stora allmänheten och fokuserade mer på bevisgrundad naturvetenskap.
Marmorbyst som med osäkerhet uppges föreställa den grekiske filosofen och vetenskapsmannen Aristoteles. En så kallad ”Pseudo-Aristoteles”. Romersk kopia av grekiskt original från ca 320 f.v.t.
Licens: CC0 Universal.
Läs mer i temat Vetenskap och språk och undertemat “Platon och Aristoteles”.
