Slaget vid Marathon mellan grekerna och perserna 490 f.v.t. Gestaltat utmed stoan Poikile, en täckt gångväg norr om agoran i Athen. Rekonstruktion.
Licens: Wikipedia. Public domain.
Den grekiska historikern Herodotos (484-425 f.v.t.) ses ofta som historieskrivningens fader efter sina banbrytande verk Historia eller De nio böckerna om historia. I dessa beskriver han konflikterna och händelserna inom och mellan det antika Grekland och det Persiska riket. Herodotos ansåg att hans uppgift som historiker var att samla och bevara fakta för att bidra till fördjupad kunskap och förståelse för historiska händelser.
Thukydides var samtida med Herodotos och hade även tjänstgjort som krigare och general. Kriget mellan Athen och dess allierade, och Sparta och dess allierade (431-404 f.v.t.) skildrar han i verket Peloponnesiska kriget. Thukydides ansågs vara unik för sin tid då han ansågs använda en vetenskaplig och objektiv metodik i sina historiska redogörelser. Han betonade ofta politikens betydelse och människors beslut i olika frågor som viktiga i den historiska utvecklingen.
Kännetecknande för historieskrivningen i det antika Grekland var överlag fokuset på användandet av historiska källor. Herodotos och Thukydides lade stor vikt vid att använda olika källor för att skapa en trovärdig och detaljerad historia. Källorna bestod av intervjuer med ögonvittnen, samt dokument och brev. De grekiska historikerna hade inte bara som mål att redogöra för händelserna, utan de var också djupt engagerade i politiken och tidens aktuella samhällsfrågor. De försökte ofta dra lärdomar från historien och använda den som ett medel för att ge råd till samhället. Genom olika slags metoder och tekniker försökte de göra sina historiska berättelser mer övertygande och intressanta för publiken och läsaren. Människan var ständigt i centrum och fokus lades vid individuella handlingar och motiv. T ex hos politiska och militära ledare, och hur dessa påverkade historiska händelser. I vissa fall förekom en trend att idealisera och förhärliga vissa individer och händelser. Historikerna betonade framför allt modiga och framstående personers bedrifter och utelämnade ibland mindre smickrande fakta eller misslyckanden.
