Skiss av Slaget vid Plataia år 479 f.v.t.
Illustration: John Steeple Davis. Public domain.
Perserkrigen var en serie av krig mellan Perserriket och de olika grekiska stadsstaterna som främst utspelade sig under 400-talet f.v.t. De två mest kända konflikterna var den grekiska segern i slaget vid Marathon år 490 f.v.t. och den efterföljande persiska invasionen av Grekland år 480 f.v.t.
Perserkrigen hade sitt ursprung i konflikten mellan det aggressiva Perserriket, (som under krigen först styrdes av kung Darius I, och därefter av Xerxes I) och de självständiga grekiska stadsstaterna, framför allt Athen och Sparta. År 490 f.v.t. skickade perserna en armé för att erövra Athen, men grekerna lyckades besegra dem i slaget vid Marathon.
Tio år senare planerade kung Xerxes en massiv invasion av Grekland för att hämnas den förlust som perserna hade lidit vid Marathon. Hans armé marscherade genom Thrakien och Bosporen och kom in i Grekland genom en smal passage vid Thermopyle. Vid Thermopyle stod ett litet antal grekiska krigare (totalt 6 000 – 7 000), inklusive de berömda spartanerna (de “300”), emot de numerärt överlägsna perserna under tre dagar innan de till slut besegrades.
Perserarmén erövrade därefter Athen och brände ned staden medan grekerna besegrade den invaderande persiska flottan vid Salamis. Perserkungen Xerxes drog därefter tillbaka sina trupper till Plataia där grekerna år 479 f.v.t. gav dem ett avgörande nederlag.
Krigen var ett viktigt kapitel i antikens historia eftersom de visade att det var möjligt för de små grekiska stadsstaterna att gå ihop och försvara sin frihet mot ett av världens mäktigaste imperier. Krigen markerade också början på slutet för det persiska imperiet och banade vägen för det grekiska inflytandet och kulturen som skulle komma att dominera den kommande hellenistiska eran.
Slaget vid Potidaia år 431 eller 432 f.v.t. och athenarnas strid mot korinthierna. Mitt i scenen räddar den senare berömde filosofen Sokrates sin kamrat Alkibiades. Gravyr (skiss) av Wilhelm Müller efter teckning, 1788, av Jakob Asmus Carstens. Ur: H. Riegel, Carstens Werke, 2:a uppl., Leipzig 1869. Berlin, Sammlung Archiv für Kunst und Geschichte.
Licens: Public domain.
Peloponnesiska kriget
Det Peloponnesiska kriget var en långvarig konflikt som utkämpades mellan de två ledande grekiska stadsstaterna, Athen och Sparta, samt deras allierade, åren 431 f.v.t. till 404 f.v.t. Kriget utkämpades främst på den Peloponnesiska halvön och i Egeiska havet.
Orsakerna till kriget var en kamp om geografiska områden, ekonomi och hur stadsstaterna borde styras. Athen var en sjöfartsmakt med en stark flotta och ett imperium av allierade stadsstater. Sparta var en landmakt med en stark armé och ett förbundet nätverk av peloponnesiska stater.
Under kriget genomgick båda sidor framgångar och misslyckanden. Athen kunde utnyttja sin marina överlägsenhet till havs och erövra nya områden, men led också svåra förluster. Bland annat drabbades staden av en svår pestepidemi under krigets tidiga år. Sparta och dess allierade lyckades slutligen vinna kriget år 404 f.v.t. genom att erövra Athen och tvinga dem att kapitulera.
Peloponnesiska kriget hade långtgående konsekvenser för hela det antika Grekland. Det skapade ostabilitet i den grekiska världen och satte många stadsstater i ekonomisk och politisk kris. Kriget banade väg för Alexander den Store och Makedoniens erövring av Grekland under 300-talet f.v.t.
Korintisk stridshjälm av brons från ca 560 f.v.t. Längd: 29 cm. Höjd: 20, 4 cm. Bredd: 18, 6 cm. Föremål NM Ant 2350.
Foto: Medelhavsmuseet, Världskulturmuseerna. CC0 1.0 Universal. Läs mer i vår samlingsdatabas.
