Parthenontemplet vid Akropolis, Athen.
Foto: Steve Swayne. CC-BY 2.0.
Antagligen ersatte sten trä som byggnadsmaterial i stora byggnader som tempel under det sjunde århundradet f.v.t. Ingen av de äldre träkonstruktioner står idag kvar, men ruiner efter stenbyggnader finns det gott om. Parthenon-templet vid Akropolis i Athen anses av många vara det främsta av dessa antika minnesmärken.
Akropolis med Parthenontemplet i mitten, Athen.
Foto: A. Savin, 2021. CC-BY-SA 3.0.
Parthenontemplet ses som höjdpunkten på den så kallade doriska stilen. Tempelbygget påbörjades 448 och blev klart 438 f.v.t. Ansvariga arkitekter var Iktinos och Kallikrates. Parthenon blev det största doriska templet på fastlandet. Som byggnadsmaterial användes marmor, förutom underlaget som är av lokal kalksten. Parthenons mest berömda del är den så kallade Parthenonfrisen. Skulpturerna dekorerade från början den övre delen av templet. De skapades av skulptören Fidias. Frisen var ursprungligen 160 m lång och av den har cirka 130 meter av skulpturdelar bevarats. Nuförtiden är frisen uppdelad mellan museerna Akropolismuseet i Athen och British Museum i London.
Detalj av Parthenontemplet.
Foto: Ad Meskens, 2017. Wikipedia, CC-BY-SA 4.0.
Ibland kallas den del av Parthenonfrisen som finns på British Museum för ”Elginmarmoret” (Elgin Marbles). Detta efter Thomas Bruce, den sjunde lord Elgin och brittisk ambassadör till det Osmanska riket (1799–1803). Elgin såg till att betydande delar av Parthenon monterades ner och skickades till Storbritannien. Motivering var att han var orolig över hur den ottomanska ockupationen av Grekland skulle påverka kulturarvets bevarande. Elgins val kritiserades dock skarpt redan av samtida experter. Tvisten om marmorskulpturernas äganderätt mellan Grekland och Storbritannien fortsätter än i dag.
