Vid Världskulturmuseerna pågår sedan en tid ett intensivt arbete med att packa upp och registrera ett stort antal föremål och arkivhandlingar som är särskilt efterfrågade av forskare världen över. Det handlar om Erland Nordenskiölds samlingar från sex expeditioner i början av 1900-talet till framför allt Bolivia och dess gränsområden.
Erland Nordenskiöld, pionjär inom svensk etnografi, genomförde flera omfattande fältstudier i Sydamerika mellan 1901 och 1927. Hans samlingar är i dag en viktig resurs för forskning om urfolkens historia och kultur i Latinamerika. Under många år var Nordenskiöld intendent vid den etnografiska avdelningen på forna Göteborgs museum, där också hans omfattande arkivhandlingar i form av dagböcker, fotografier, kartor och föremålskataloger fanns. Samtidigt har större delen av de föremål han samlade in innan han blev museichef, förvarats i magasin knutna till Etnografiska museet i Stockholm. Sedan våren 2025 finns dock stora delar av detta material vid Världskulturmuseernas magasin. Det rör sig om ett blandat material, förpackat i 230 lådor på 77 pallar. En ansenlig mängd av detta utgörs av Nordenskiölds samlingar, som temporärt hade förvarats i ett skyddsrum i Svensk Museitjänsts lokaler i Tumba.
De allra flesta av dessa har inte varit tillgängliga för forskare på flera decennier och än så länge är det oklart hur många föremål de innehåller. Beräkningar, baserade på Nordenskiölds egna listor och publikationer, visar att mellan 10 000 och 15 000 föremål kan kopplas till just honom. Dessutom kommer flera föremål i lådorna att visa sig tillhöra andra samlingar än Nordenskiölds.
Vid tidigare arbeten med det här materialet har fokus främst legat på Nordenskiöld själv. Han publicerade sina resultat i en rad böcker som rör sig mellan vetenskap, äventyr och reseberättelser, samt i vetenskapliga artiklar på svenska, tyska, engelska och franska. Därefter har materialet i stort sett inte bearbetats vidare. Mycket tyder på att stora delar varken har studerats eller ställts ut sedan 1920-talet, vilket innebär att delar av samlingen i praktiken har förblivit orörd i över hundra år.
Att packa upp och registrera föremålen är ett omfattande arbete som kommer att ta flera år. Eftersom dåtidens bevarandemetoder på museerna i många fall innebar att man besprutade föremålen med olika gifter för att förhindra skadedjursangrepp, måste de som arbetar med uppackningen bära skyddsutrustning. Samtidigt som arkivhandlingarna digitaliseras för att bli tillgängliga för forskning, sker motsvarande process med föremålen. De ska alltså packas upp, saneras, registreras, fotograferas och matchas med arkivanteckningar. De föremål som visar sig tillhöra andra samlingar, ska registreras och fotograferas innan de skickas tillbaka till Etnografiska museet i Stockholm.
Bland det material som Erland Nordenskiöld lämnade efter sig, finns föremål från låglandsområdet Llanos de Mojos i den nordöstra delen av dagens Bolivia. I detta område syns stora monumentala jordstrukturer – en slags kullar – som forskare länge tolkade som naturliga delar av landskapet. Nordenskiöld hävdade dock att de hade konstruerats av människor någon gång runt år 1000. Senare arkeologiska undersökningar har visat att kullarna innehåller lämningar från Casarabe-kulturen (400-1400 e.v.t). Därmed är det bevisat att Nordenskiölds slutsats stämmer.
Han dokumenterade dessutom fynd från lägre nivåer i landskapet, alltså från tiden innan kullarna skapades. Dessa härrör troligen från en ännu äldre civilisation som fanns i området långt tidigare. Två expeditioner (1904 och 1908) i Bolivia utgör kärnan i det material som nu packas upp, dokumenteras och registreras. Inledningsvis sker detta i samarbete med internationella forskare och med andra museer.
Nordenskiölds arkiv och föremål har länge varit internationellt uppmärksammade av bland andra arkeologer, antropologer och historiker. Även folkgrupper med ursprung i de regioner där Nordenskiöld samlade in föremålen står i kontakt med Världskulturmuseerna.
Nu satsar Världskulturmuseerna stort på att göra hela materialet åtkomligt. Arkivhandlingarna ska också transkriberas och översättas – i första hand till spanska och engelska – och sedan publiceras i ett antal internationella forskningsdatabaser. I Göteborg har dessutom en särskild lokal skapats för att göra forskningsmaterialet även fysiskt tillgängligt. På så vis ökar möjligheten att bedriva forskning och bygga mer kunskap. Arbetet underlättas genom närheten till arkivet och Nordenskiölds övriga samlingar. Så småningom ska det också bli möjligt för allmänhet och skola att besöka delar av samlingen.
