Konstnärlig och spekulativ syn på förföljelsen av kristna? Kejsar Nero kastar ett öga på en kvinna som ligger död vid en spetsad tjur. Motivet anspelar på uppgifterna om att Nero ska ha inlett förföljelser av de judekristna som fångades in och led martyrdöden under olika former av brutala skådespel och dramatiseringar av historiska och mytologiska berättelser och händelser. ”Kristna” som begrepp existerade inte under Neros tid. De första officiella benämningarna av ”kristna” är från början av andra århundradet e.v.t. då de nämns i de romerska historikerna Suetonius och Tacitus verk. Målningen ”A Christian Dirce” (engelsk översättning) av Henryk Siemiradzki, 1897. Licens: Wikipedia. Allmän egendom.
Från den romerska provinsen Judéen spreds från och med 30-talet e.v.t. nya religiösa tankar som inom fyrahundra år skulle konkurrera ut de gamla romerska religiösa föreställningarna om flera olika gudar, deras styresområden och mytologiska system. Detta var kristendomen som från att vara en liten mystisk judisk sekt blev romersk statsreligion år 380 e.v.t. Religionen utgick ifrån Jesus från Nasarets tankar, samt dennes liv och död. Enligt historiska källor led Jesus martyrdöden (korsfästes) i Jerusalem och hans anhängare började missionera och sprida berättelserna om hans liv och filosofi. Centralt fanns idén om en enda Gud och skapare, samt olika levnadsregler – grundade i den judiska religionen – om hur en människa borde leva sitt liv. Föreställningen fanns även att Jesus hade återvänt från de döda för att ge vittnesmål om sanningen i sitt budskap. Därefter skulle ha ha stigit upp till himlen för att därifrån vid Guds, hans faders sida, vaka över människorna.
Kristendomen spreds i Romarriket på flera olika sätt. Några av de viktigaste faktorerna som bidrog till spridningen var:
Missionärsarbete - En av de mest kända missionärerna var aposteln Paulus som reste genom olika delar av Romarriket, predikade och grundade församlingar. Hans brev till olika församlingar utgör en stor del av den heliga skriften Nya testamentet.
Handel och resor - Romarriket hade ett välutvecklat nätverk av vägar och sjövägar vilket underlättade resandet. Handelsmän, resande och soldater kunde sprida nya idéer och religiösa traditioner när de rörde sig mellan olika delar av riket.
Sociala och ekonomiska faktorer och orsaker - Många människor i Romarriket såg kristendomen som en stark gemenskap, speciellt under svåra tider. Kristenheten erbjöd tröst och hopp i en osäker värld. Detta attraherade många. Särskilt de som hade det svårare än andra, såsom kvinnor och slavar.
Romerska institutioner - Trots perioder av förföljelse från statsmakten, religiösa företrädare och andra ogillande började kristendomen få erkännande inom olika samhällsskikt. En del framträdande personer i samhället konverterade till kristendomen och hjälpte till att sprida budskapet.
Konstnärlig och spekulativ syn på förföljelsen av kristna? De rika och förmögna festar vid palatset medan de judekristna offren spänns fast som levande facklor på höga stolpar (till höger i bild). Motivet anspelar på uppgifterna om att kejsar Nero ska ha inlett förföljelser av de judekristna som fångades in och led martyrdöden under olika former av brutala skådespel. ”Kristna” som begrepp existerade inte under Neros tid. De första officiella benämningarna av ”kristna” är från början av andra århundradet e.v.t. då de nämns i de romerska historikerna Suetonius och Tacitus verk. Målningen ”Neros facklor” (Kristendomens ljusstakar) av Henryk Siemiradzki, 1876. Licens: Wikipedia. Public Domain.
Tro och uthållighet trots förföljelse - Trots perioder av förföljelse och våld fortsatte den kristna tron att växa. Kristna vägrade att dyrka de traditionella romerska gudarna och kejsarna, vilket bidrog till spänningar mellan dem och stats- och kejsarmakten.
Kulturell och filosofisk påverkan - Kristendomen (den latinska och katolska kyrkans västerländska kristendom från det fjärde århundradet e.v.t. och framåt) tog in delar från grekisk och romersk filosofi, vilket gjorde religionen mer attraktiv för intellektuella.
Kejsar Konstantin den Store och hans armé besegrar rivalen Maxentius och dennes styrkor år 312. Före slaget hävdade Konstantin att han såg en vision av ett kors i himlen och efteråt tillägnande han segern den kristne guden. Målningen “Slaget vid Milviska bron” av Giulio Romano, 1520-1524, Apostoliska palatset i Vatikanstaten. Licens: Wikipedia. Public Domain.
Kejsarens stöd - En av de mest avgörande händelserna för kristendomens spridning var kejsar Konstantin den Stores omvändelse till kristendomen. Efter att ha blivit kejsare år 306 e.v.t. och vunnit ett avgörande stridsslag mot konkurrerande kejsarkandidater 312, ansåg denne att framgången berodde på den kristne gudens hjälp. Detta ledde till religiösa möten och nya regler och lagar. Däribland Ediktet i Milano som gav kristna religionsfrihet och gjorde det möjligt för kyrkan att växa och få ännu större inflytande i samhället. Kyrkor började byggas. Hur kristendomen skulle formas som religionen, hur den skulle styras, vilka heliga skrifter skulle gälla och vilken syn som skulle finnas i olika frågor debatterades i olika sammanhang efter detta.
Kristendom blir statsreligion år 380 e.v.t. - Under kejsar Theodosius I styre lagstadgades Ediktet i Thessaloniki där den nicenska formen av kristendomen blev den officiella statsreligionen i Romarriket. (Innehållet till kristendomens grundläggande lära formulerades i stort redan år 325 e.v.t. vid konciliet i Nicaea, även om det lagstadsgades först 380 e.v.t. i Thessaloniki). Detta medförde en starkare integration av kristendomen i den romerska staten och ledde till avskaffandet av andra religioner.
Romersk porträttbyst av marmor. Möjligen från kristen tid. Marmorn kommer från Grekland, antagligen från Pentelikon nordöst om Athen, från gruvor som var berömda för sin snövita marmor. Det okända porträttet är i sin typ möjligen mer grekiskt än romerskt, även om det är daterat till 400-talet e.v.t. Höjd: 60 cm. Föremål NM Sk 0136. Licens: CC0 1.0 Universal, Medelhavsmuseet, Världskulturmuseerna. Läs mer i vår samlingsdatabas
