Romarriket delades upp i Västromerska riket och Östromerska riket av kejsar Theodosius I år 395 e.v.t. Riket ansågs av geografiska skäl vara för stort. Det hade även vuxit fram kulturella skillnader mellan de olika delarna. En latinsk (mer “italiensk”) tradition förekom i väst. En grekisk tradition i öst. Hot utifrån ansågs också kunna tas om hand på ett bättre sätt om två helt olika riken skapades.
Romarrikets uppdelning i en västlig och östlig del - Västromerska riket och Östromerska riket (Bysantinska riket).
Grafik: Iktsokh. Licens: CC-BY 3.0
Redan i slutet av 200-talet hade kejsar Diocletianus genomfört omfattande förändringar för att stärka riket. En av hans viktigaste förändringar var att välja medregenter att styra det enorma riket tillsammans med. Händelseförloppet inledde den så kallade tetrarkins tid med fyra samtida kejsare och makthavare.
På 300-talet tog kejsar Konstantin den Store makten i riket efter att ha besegrat sina andra motståndare om makten under ett inbördeskrig. Han tog då ensam ett hårdare tag om hela imperiets styre. När Konstantin gick bort återkom däremot problemen från tidigare och kejsar Theodosius I såg ingen annan utväg än att helt sära på rikshälfterna. I sitt testamente lät han år 395 två av sina söner bli kejsare över varsin del - Västrom och Östrom. Och så föddes de två nya rikena.
Västromerska rikets fall
Målningen “The Course of Empire: Destruction” av Thomas Cole, 1836. Licens: Wikipedia. Public domain.
Västromerska riket föll år 476 när den siste västromerske kejsaren Romulus Augustulus avsattes av den germanske kungen Odovakar (Odoacer). Västrom hade under lång tid lidit av politiskt kaos, ekonomisk nedgång, interna strider och yttre hot. Det slutgiltiga upphörandet av riket blev mer av en snabbt avklarad självklarhet.
Utifrån hade de så kallade germanska folkvandringarna fått Västroms enhet och system att brista. De stora förändringarna hade inletts under 400-talet när folkgruppen hunnerna under deras ledare Attila flyttat från stäpperna i öster och tvingat andra folkgrupper att i sin tur röra sig mot syd och väst. Dessa folkgrupper tryckte på, attackerade och rörde sig in i det Västromerska riket. Pressade av detta överlät de västromerska kejsarna under årens lopp kontrollen över olika områden till vissa av dessa folkgrupper i utbyte mot att de skulle dessa försvara riket mot andra utomstående grupper. De nya grupperingarna bildade i sin tur egna kungariken inom det Västromerska riket, men erkände fortfarande kejsaren som "överhuvud".
Invasionen av Rom år 455 konstnärligt och fantasifullt gestaltad i målningen “Genserik invaderar Rom år 455” av Karl Pavlovitj Brjullov, 1833-35.
Licens: Wikipedia. Public domain.
I början av 470-talet hade utvecklingen gått så långt att de romerska makthavarna endast kontrollerade nuvarande Italien. Till slut avsattes den siste kejsaren Romulus Augustulus och fram trädde nya germanska riken som Visigoternas rike i dagens Spanien och Portugal. Även det Östromerska riket tog över en del av sin västliga grannes områden.
Östrom – det Bysantinska riket
Mosaik från basilikan San Vitale i Ravenna som visar den bysantinske kejsaren Justinianus I tillsammans med biskopen i Ravenna och flera hovmän.
Licens: Wikipedia. Public domain.
Efter det Västromerska rikets fall fortsatte det Östromerska riket, även känt som det Bysantinska riket, att existera i nästan tusen år. Det hade sitt centrum i staden Konstantinopel (tidigare Bysans, idag Istanbul) och var präglat av en rik kultur, stark bysantinsk-ortodox kristendom, samt det grekiska språket. Många av traditionerna från det ursprungliga romerska riket och imperiet levde kvar i Bysans.
Under kejsare Justinianus I (regering 527-565) återerövrades delar av det förlorade Västromerska riket. Århundradena gick och det Bysantinska riket blev under medeltiden en viktig kulturell och ekonomisk kraft. Militärt fungerade det som en försvarsmur mot nyuppkomna statsbildningar i öst.
Sakta började däremot rikets makt gradvis att minska under påtryckningar från först arabiska och därefter andra muslimska rikens erövringar. Till slut var det Bysantinska riket och huvudstaden Konstantinopel närmast helt omringat av det turkiska Osmanska riket. Efter en flera månader lång belägring lyckades de osmanska turkarna år 1453 bryta igenom stadens murar och erövra Konstantinopel. I och med det var det Romerska rikets saga till slut över.
Medalj med motiv av Jesus Kristus. Bysantinsk. Brons, guld, silver. Även motiv av grekiskt kors, samt på baksidan motivet av en ängel. Diameter: 3.4 cm.
Föremål BEK 1963:14. CC-AV 4.0, Medelhavsmuseet, Världskulturmuseerna.
Läs mer i vår samlingsdatabas
