Ruinerna och kvarlämningarna efter antikens centrala Rom - Forum Romanum.
Licens: CC BY-SA 3.0. Wolfgang Moroder, Wikipedia 2018.
Rom förvandlades från ett kungarike till en republik genom en serie politiska och sociala förändringar. Enligt traditionen störtades den sista romerske kungen Tarquinius Superbus på 500-talet f.v.t. Rom blev då en republik. Till ledare för samhället och staten utsågs representanter som skulle representera folket. Den romerska republiken styrdes av två konsuler som innehade sina tjänster ett år i taget. Republiken varade i över 500 år. Den utvecklades till en stor och mäktig stat innan den senare ersattes av det romerska kejsardömet.
Tarquinius Superbus störtades enligt traditionen på grund av hans tyranniska och brutala styre. Han och hans familj, kända som Tarquinierna, var ökända för sitt arroganta och hänsynslösa beteende gentemot folket och adeln. Enligt historien ledde en serie händelser av korruption, våld och övergrepp, till att Tarquinius Superbus och hans familj avsattes och kungadömet avskaffades.
Roms regeringssystem och samhället under republikens tid
I toppen på det romerska regeringssystemet som infördes under republikens tid fanns två konsuler. Dessa kom från den samhällsgrupp som kallades för patricier. Patricierna tillhörde adliga och aristokratiska familjer som ofta hade god ekonomi och ägde mark.
Mellanskiktet i maktpyramiden bestod av senaten - en rådgivande grupp av patriciska politiker med tidigare erfarenhet av politiska ämbeten och maktpositioner.
Längst ned fanns folkförsamlingen som bestod av fria män. Folkförsamlingen bestod i sin tur även av olika underförsamlingar.
Inom de olika politiska mötesplatserna och församlingarna genomfördes val av representanter, politiska diskussioner och ett beslutsfattande gällande nya lagar, nya regler och ny politik.
Romerska historiker har förklarat utvecklingen och uppdelningen av det politiska systemet som en maktkamp mellan patricierna och plebejerna. Det senare var benämningen på det övriga folket. Det vill säga alla de som inte var patricier och som ofta saknade stor egendom, men som ändå var fria.
Främsta makten fanns hos patricierna som till stor del kontrollerade de främsta politiska ämbetena och det religiösa prästerskapet. Även om konsulsämbetet efter år 367 f.v.t. också öppnades för plebejer betydde inte det att det romerska samhället blev mer demokratiskt, jämställt och rättvist. Förmögenhet och adliga släktskap fortsatte att ge förtur inom politiken och rikets maktpositioner.
Naturligtvis favoriserades vissa personer i sina karriärer beroende på vilka politiska kontakter dessa hade med andra makthavare. Trots detta erbjöd systemet alla medborgare en möjlighet att klättra genom samhällets olika grupper av egen kraft. Under mellan och sen republikansk tid blev det vanligt att nya familjer och kandidater växte fram inom politiken. Man pratade om ’den nya mannen’, Homo novus, som kunde vinna framgång i den annars tämligen slutna politiska världen.
Hela tiden spelade senaten en avgörande roll. Det var dit som de pensionerade ämbetsmännen ur den högsta samhällsklassen sökte sig efter en framgångsrik ämbetsmannakarriär.
Den romerska 12 tavlors-lagen som beskriver olika lagar och regler i republikens Rom.
Illustration av Simeon Netchev. World History Encyclopedia, CC BY NC SA.
För mer om den romerska republikens politiska system – konsuler, senatorer, folkförsamlingar och olika politiska ämbeten - se Fördjupning Romerska republikens politiska ämbeten (PDF).
Romersk marmorstaty föreställande okänd ämbetsman. Hittad i södra Etrurien. Första århundradet f.v.t. Höjd: 188.5 cm utan sockel.
Föremål MM 1963:009. CC BY 4.0, Medelhavsmuseet, Världskulturmuseerna.
Läs mer i vår samlingsdatabas (Bild och staty i full storlek)
Kortfilm om föremålet och Romarriket via Världskulturmuseernas digitala lärplattform:
