Relief i marmor gestaltande romerska handelsfartyg och handel. Möjligen utifrån en scen i Ostia Antica, Roms hamnstad. Motivet visar en större sjögående handelsfarkost i förgrunden och en mindre flodfarkost eller pråm ämnad för transport upp med floder delvis synlig i bakgrunden. Två män arbetar med att lossa skeppslasten bestående av amforor och överför lasten från det stora skeppet till det mindre. Lasten i amfororna antas vara vin eller olja. Från cirka 100 e.v.t. Längd: 48 cm.
Föremål MM 1975:001. CC BY 4.0 International. Medelhavsmuseets samlingar. Läs mer i vår samlingsdatabas.
Den större farkosten i Medelhavsmuseets relief är troligen en variant av skeppstypen Cladivata. En båt som normalt hade två master men som saknade åror. Detta var ett handelsfartyg som färdades utmed det romerska handelssystemets floder och hav. Transporterna över hav var riskfyllda. Utmanande väderleksförhållanden begränsade seglingssäsongen till mellan mars och oktober. Det här betydde att befolkningen behövde spara ihop stora livsmedelsförråd för den nästan fem månader långa perioden då inga handelsseglatser kunde genomföras.
Freskomålning från nekropolen/begravningsplatsen Via Laurentina, Ostia. Daterad till ca 200–250 e.v.t. Vatikanmuseerna, Rom.
Foto: Joel Bellviure 2023, CC BY SA 4.0. Wikipedia.
Målningen ovan föreställer lastning av spannmål ombord en båt för flodtransporter med namnet Isis Geminiana. Ägaren antas ha varit en man kallad Geminius eller Geminus. I aktern högst upp syns rorsmannen eller kaptenen Farnaces magister. I mitten övervakar en man kallad Abascantus en person som tömmer en säck spannmål. Till vänster om Abascantus syns en annan man som håller i ett kvistliknande objekt för att mäta mängden säd. Längst fram till höger i skeppets för sitter en man bredvid ett annat mått. Mannen som sitter i fören ger order till två bärare som bär spannmålssäckar ombord båten längs en landgång.
Ett exempel på vad en skeppslast av ett enda fartyg kunde innehålla kommer från Muziris’ papyrusmanuskript. Ett skriftligt kontrakt från andra århundradet e.v.t. mellan en köpman som ägde skeppet ”Hermapollon”, och en affärsman som troligtvis bodde i Alexandria i Egypten. Kontraktet följdes av ytterligare ett kontrakt som gällde Muziris, en hamn i sydvästra Indien. Skeppet var stort för sin tid och hade en maximal last på över 600 ton.
Till skeppslasten hörde (talen har sammanförts från olika publikationer):
| Produkt | Vikt i kilogram |
|---|---|
| Svartpeppar | 540 000 |
| Nardusört | 1 000-2 000 |
| Elfenben | 3 500 |
| Sköldpaddsskal | 2 000 |
| Malabathron | 76 000 |
| Uppskattat totalvikt | 628 000 kg |
Foto: Antoine Chéné/ Fonds DRASSM/CNRS-CCJ Université de Provance. BY-NC-ND.
Madrague de Giens skeppsvrak från första århundradet f.v.t. hittades vid Giens halvö nära den franska hamnen La Madrague. Från undervattensfotografiet ser man hur amfororna staplats i täta rader i lastutrymmet.
Modell och rekonstruktion av det romerska skeppsvraket upptäckt vid Madrague de Giens. Utställt vid Museum für Antike Schifffarth, Mainz, Tyskland. Wikipedia 2019.
Fotograf: Dronepicr. CC BY 2.0.
Vägar
De romerska landsvägarna med broar och värdshus skapades i främsta hand inte för att underlätta handeln. Från första början byggdes nätverket av vägar som en del av en militär strategi. Att underlätta snabba förflyttningar av soldater, budbärare och material till och från krigsfronten. På lokal och regional nivå användes landsvägarna främst för kortare handelssträckor. De tyngre handelstransporterna fördes via havet utmed kusterna eller via floderna.
Det finns beräkningar på att romerska ingenjörer skulle ha byggt över 85 000 km stenbelagda landsvägar från Skottland i väster till Mesopotamien i öster och Nordafrika i söder. I verkligheten var längden på det romerska landsvägsnätet betydligt större än så. Många av landsvägarnas fortsättningar i Mellanöstern var inte stenbelagda utan kunde vara inhuggna i berg eller bestå av grusvägar eller färdleder genom öknen.
Att resa landvägen innebar att färdas till fots, på hästryggen eller via vagnar som drogs av hästar, oxar eller mulor. Poeten och politikern Cicero skrev att en häst med kärra en gång lyckades färdas 90 km på 10 timmar. Detta ansågs vara mycket ovanligt.
Analyser visar att transporter landvägen inte bara var långsamma utan mångdubbelt dyrare än sjötransporter. Kanske upp till 50–60 gånger dyrare.
Konstnärsskiss i form av stuckmålning på träd av papyrusstjälkar bakom en ko eller oxe i Egypten. Egypten var en ”kornbod” varifrån spannmål fraktades över hela det romerska riket. Höjd: 4,2 cm. Bredd: 5.7 cm. CC-BY 4.0 International. Medelhavsmuseet, Världskulturmuseerna. Föremål MM 14081. Läs mer i vår samlingsdatabas.
