Globala Mönster

Med ljusinstallationen Globala Mönster har Världskulturmuseet hämtat inspiration från museets samlingar och låter mönster från olika platser, möta varandra i nya kombinationer.

Samling 1998.11

De flesta av mönstren som ingår i Globala Mönster kommer från en av Gösta Sandbergs textilsamlingar. Han var forskare och en passionerad textilsamlare med särskilt fokus på färgtekniker. Hans samling donerades till museet för att kunna studeras av flera.

Den visar många exempel på reservationsteknik vilket innebär att mönstren skapas genom att vissa områden inte färgas. Det finns flera tekniker för det som t.ex. ikat, blåtryck och batik.

Vill du själv låta dig bli inspirerad så kan du undersöka samlingen närmare här.

MÖNSTER I BLÅTT

Varje textil kan sättas i olika sammanhang; som delar i mönster- och teknikhistoria eller i sociala, politiska och ekonomiska historier.

Ta bara den klara indigoblå färgen.

Indigo kommer från växtriket och har varit känt och älskat över hela världen under lång tid. Tekniken blev troligen upptäckt flera gånger på olika platser.Färgämnet finns i flera växter runt om i världen, men koncentrationen är extra hög i plantan Indigofera Tinctoria. Den har sitt ursprung i Asien och indigo därifrån var därför eftertraktat och dyrbart.

Med den framväxande textilindustrin ökade efterfrågan. Konsekvensen av att storskalig odling sammanföll med en period av kolonialism, blev svåra arbetsvillkor, slavarbete och tvångsleveranser. På 1890-talet framställdes den första syntetiska indigon och efter bara några årtionden dominerade den helt.

Den äkta indigon avger en särskild doft som håller insekter och ormar på avstånd. Dessutom skyddar färgen fibrerna och gör tyget slitstarkt. Därför valdes indigo till färgning av de första denimtygerna. Dessa egenskaper och den vackra klara blå färgen har bidragit till att indigo har ansetts ha magiska egenskaper.

Äkta vara!

Kulturell identitet både skapas och omskapas av möten. Ett exempel på det är s.k. Holländskt vaxtryck. Det var maskinframställda textiler, skapade för att likna batik från Indonesien, som då var en holländsk koloni.

De holländska vaxtrycken tillverkades i Europa för att säljas i Indonesien, men det blev ingen succé. Istället blev de populära i Västafrika. De anpassades med tiden till västafrikansk livsstil och idag uppfattas de som just typiskt afrikanska.

Genom att lära och låna av varandra förändras vi.