Afrikasamlingarna

Vår bild av Afrika är mycket europeisk. De första skildringarna från Afrikas inre förmedlades av vita handelsmän, missionärer, upptäcktsresande, militärer och farmare. Västerländska antropologer rapporterade från byar och boskapsläger, och de arkeologer och historiker som tog sig för att skriva Afrikas historia hade samma europeiska ursprung. Sedan mitten av 1900-talet har afrikanska forskare och skribenter bidragit, men fortfarande sker arbetet i hög grad på västerländska villkor.

I början av förra seklet tog västerländska resenärer inte bara med sig vardagsföremål som lätt kunde ersättas, utan också heliga föremål och till och med mänskliga skelett. Man var övertygad om att sådant studiematerial behövdes för den vetenskapliga förståelsen av den afrikanska kontinenten och av människans utvecklingshistoria. Under kolonialtiden användes ibland övertalning eller tvång för att få bybor att sälja sina föremål.

Idag är forskare mer intresserade av att överbrygga ojämlika maktförhållanden. Tillsammans med bybor och museer arbetar man med att dokumentera samtiden. På de afrikanska museerna och universiteten har inhemska lärare och forskare tagit över kommandot. En mer mångsidig förståelse av Afrika växer fram.

Amulett. Nkisi Mbumba, Kongo. Foto: Rose-Marie Westling
På Etnografiska museet finns idag mer än 30 000 föremål från den afrikanska kontinenten, uppdelade i drygt 900 samlingar. Hela 47 av Afrikas nuvarande 54 stater finns representerade. De första samlingarna kom till Sverige på 1700-talet – som de föremål Linné-lärjungen Anders Sparrman tog hem från Sydafrika. De allra äldsta föremålen är dock paleolitiska fynd från Sahara. Under 1800-talet tillkom flera samlingar från södra, centrala och västra Afrika, häribland Sydafrika, Namibia, Kongo och Kamerun.

Svenska missionärer hemförde under det tidiga 1900-talet en stor mängd föremål från Kongo, Etiopien och Sydafrika. Särskilt betydelsefulla är de väldokumenterade samlingarna från Nedre Kongo som berättar om vardagsliv och religion. Välkända är också museets samlingar från kungariket Benin, Gerhard Lindbloms etnografiska samlingar från Östafrika och resenärerna och forskarna Gustaf Bolinders och Gösta Mobergs stora samlingar från norra, västra och södra Afrika.

Från 1900-talets mitt och framåt har införseln av nya föremål avtagit. De större insamlingar som ändå gjordes var i samband med etnografiska fältarbeten och är därför noggrant dokumenterade. Detta gäller t ex samlingar från Kenya, Tanzania, Botswana, Marocko och Burkina Faso.