Sidenvägarna

Genom Asiens stäppland gick ett nätverk av korsande handelsvägar. De band samman de tre kontinenterna Afrika, Asien och Europa. De kallas för Sidenvägarna.

Alexander den stores erövringar satte från 300-talet f.v.t grekiska avtryck ända bort till Baktrien i dagens Afghanistan, där staden Balkh var ett viktigt lärdomscentrum. På 300-talet e.v.t dominerade buddhismen i Centralasien. Influerade av grekiska gudabilder började buddhastatyer tillverkas. På 500-talet blev kristendomen stark och viktig. Under hela medeltiden bodde långt fler kristna i Asien än i Europa. I början av 700-talet erövrades Centralasien av muslimska härskare och islam har sedan dess varit den dominerande religionen där.Vid korsvägarna där Sidenvägarna strålade samman blomstrade städerna. Palmyra var knutpunkt för handeln mellan Östasien och medelhavskusten. I Kashgar flyttades lasten från kameler till jakar och längst bort i öster låg Xi'an och Luoyang.

Med några mils mellanrum låg karavanserajer, härbärgen där resenärer kunde få skydd och byta varor, information och berättelser. Där fanns foder och vatten till lastdjuren. De äldsta serajerna byggdes för över 2500 år sedan och de sträckte sig hela vägen från östra Kina till Medelhavet. Med tiden blev de maritima färdvägarna allt viktigare och trafiken längs karavanlederna minskade och många karavanserajer förföll.

Samarkand var en central knutpunkt för Sidenvägarna. Under långa perioder var staden som ligger i dagens Uzbekistan, den största i Centralasien.För två tusen år sedan dominerade sogdiska köpmän från trakterna kring staden mycket av handeln i Centralasien. Femhundra år senare fanns sogdiska diplomater vid hoven i Tangdynastins Kina och det bysantinska Konstantinopel. Det sogdiska språket var länge det viktigaste gemensamma handelsspråket längs Sidenvägarna. Idag har staden drygt 500 000 invånare. Samarkand är bland annat känt för guldbroderi, träsnideri och silkesvävning.

Läs mer om föremålen