Poeten Bo Juyi av Chen Hongshou, 1649
Poeten Bo Juyi av Chen Hongshou, 1649. Museum Rietberg, Zurich

Poesins betydelse

Poesin har historiskt haft mycket stor betydelse i kinesisk kultur och politik. Ämbetsmän lärde sig att återge klassiska verk utantill och de skulle själva kunna skriva poesi. Poesi användes av de lärda i sina yrkesroller, likväl som i sociala sammanhang. En ämbetsman under Tangdynastin (618-907) som skrev något som behagade kejsaren steg i graderna och den som skrev något olämpligt kunde straffas med döden.

Ungefär 50 000 poem från Tangdynastin finns bevarade. De är skrivna av 2200 olika författare från denna tid.

Bo Juyi – Luoyangs kände poet

Bo Juyi (Bai Juyi, 772 – 846) är en av Tangdynastins mest kända poeter. Under sitt liv hade han flera olika befattningar inom den kejserliga statsförvaltningen. Han avslutade sin karriär i Luoyang och levde där under resten av sitt liv. Han skrev ofta om sina iakttagelser i tjänsten. Hans stil var enkel och lättförståelig, vilket är en av anledningar till hans popularitet.

Poeten Bo Juyi kom från en lärd men fattig familj. Han tog sin examen år 800 och fick en lägre ämbetsmannatjänst hos dåvarande kejsaren. Bo Juyi var stundtals högljudd i sin kritik mot samhället och överheten. Till följd av detta skickades han i exil från huvudstaden Chang'an och fick mindre uppdrag under fem års tid. Så småningom blev han tagen till nåder igen under en ny kejsare. 824 flyttade Bo Juyi till Luoyang, den kulturella huvudstaden, där han tjänstgjorde som kejserlig lärare.

Utställningen Staden vid Sidenvägen visades 12 september 2015 - 28 februari 2016.

Remembering Golden Bells (Jinluan)
Ruined and ill, - a man of two score;
Pretty and guileless,- a girl of three.
Not a boy,-but still better than nothing:
To soothe one's feeling,- from time to time a kiss!
There came a day,-they
suddenly took her from me;
Her soul's shadow wandered I know not where.
And when I remember how just at the time she died
She lisped strange sounds, beginning to learn to talk,
Then I know that the ties of flesh and blood
Only bind us to a load of grief and sorrow.
At last, by thinking of the time before she was born,
By thought and reason I drove the pain away.
Since my heart forgot her, many days have passed
And three times winter has changed to spring.
This morning, for a little, the old grief came back,
Because, in the road, I met her foster-nurse.

-Bo Juyi
Translation by Arthur Waley