Xiyadie

Pappersklipp är en traditionell kinesisk folkkonst, som har en historia på åtminstone 1500 år. Vid nyårsfirande och bröllop klistras de upp på dörrposter, väggar och skåp för att önska lycka och långt liv, eller bara som dekoration. Populära motiv kan vara blommor och fåglar, kinesiska tecken, eller hämtas ur folkliga sägner.

Xiyadie har utvecklat denna traditionella konstart från att uttrycka kollektiva kulturella minnen till att avbilda och uttrycka individens liv och känslor. Hans pappersklipp är orädda skildringar av samkönad kärlek och av hans egen väg ut ur garderoben. Denna gamla traditionella konst, som har varit på väg att dö ut, blir en modern konstform fylld av liv i Xiyadies händer.

Xiyadie föddes i en liten by i norra Shaanxiprovinsen. Han är 48 år, och arbetar nu i Beijing som dörrvakt, kock och städare. Större delen av de pengar han tjänar skickar han varje månad hem till familjen i Shaanxi, några hundra mil bort. Liksom så många andra kinesiska gay i hans ålder är han gift. Han har två barn i tjugoårsåldern. Den äldsta sonen är handikappad sedan födseln och kan inte klara sig på egen hand. Enligt sociologiska undersökningar är ungefär 90 procent av alla homosexuella män i Kina gifta. I den konfucianska traditionen finns det tre slag av bristande vördnad för sina föräldrar, och det värsta är att inte sörja för familjelinjens fortlevnad. Det är ett starkt socialt tryck. "Jag visste tidigt att jag tyckte om män, men på landsbygden är det något helt otänkbart att man skulle komma ut som homosexuell, det ses rent av som kriminellt."

Xiyadie är en pseudonym, som betyder "Sibiriens fjäril". Han använder den för att skydda sin identitet. Han var nyligen uppriktig mot sin fru, hon började storgråta, men tycks nu ha förlikat sig med situationen. De två barnen vet ännu inget. Xiyadie säger med stor uppriktighet: "Skilsmässa är inte att tänka på, min fru och barnen bor ju i byn, och en skilsmässa skulle drabba dem hårt. Det är svårt att vara homosexuell i Kina, men det är ännu mycket svårare i en by på landet. Traditionen är hårdare än vindarna i Sibirien. Men jag har hört sägas att det finns en fjärilsart där som kan överleva i kylan. Jag önskar att jag hade vingar som en sibirisk fjäril, så att jag kunde flyga iväg i frihet från det som är svårt. Jag tycker väldigt mycket om att klippa ut fjärilar, jag längtar efter frihet."

Idag är det mest äldre kvinnor på landsbygden som ägnar sig åt att klippa pappersklipp, de unga drar till städerna för att tjäna pengar, och den traditionella konsten är på väg att dö ut. Xiyadie lärde sig att klippa av sin mamma. Under de åren i byn kände han en stor psykisk press, han hade ingen att lätta sitt hjärta för, att klippa blev för honom ett sätt att uttrycka sin smärta och sin glädje.

Prison 1 är ett relativt tidigt verk, en ung man pressad mellan två stora stenar, en skildring av Xiyadies första medvetenhet om sin homosexualitet. I Joy 1 skildras hans första homosexuella erfarenhet, med en man som arbetade på tåget (som sedan under en tid var hans pojkvän). I högra hörnet syns en kanin, som traditionellt symboliserar en skyddsängel för homosexuella. Men livets realiteter rymde svåra motsägelser för honom. Door 1 rymmer detta dilemma: Månen lyser upp ett bondhem, två svalor (som symboliserar "hem") bygger sitt bo under takåsen. I rummet sitter en kvinna med långa flätor på sängen med ett barn i famnen. Innanför dörren råder värme, ett stilla lugn. Men utanför dörren står en man som ger en annan man oralsex. Om man tittar efter närmare ser man att mannen har två ansikten, ett som vänder sig mot älskaren utanför dörren och ett som vänder sig mot frun och barnet innanför dörren.

"Det finns ett kinesiskt talesätt som säger: man äter ur skålen och tittar samtidigt mot grytan. Jag har redan familj, fru och barn, varför vill jag då dessutom ha en pojkvän? Man kan säga att det är att vara girig, men det är så motsättningen i mitt inre är." Motivet "dörr" finns i flera av hans klipp (Door 2-3). Dörren är en möjlighet men också en snara, och kontrasten mellan livet innanför och utanför dörren är en bild av hans inre brottningskamp i det dubbelliv han lever.

I Prison 2 vill han ta kontroll över sina begär (han syr ihop sin penis med nål och tråd). Men hans ögon kan inte släppa "honom" (i vänstra hörnet en bild av hans pojkvän), därför sitter han som på en svärdsegg. Att leva som i en fängelsebur, att vilja flyga bort men inte kunna (Fly 1).

Dessa klipp vågade Xiyadie aldrig visa för andra. Men en dag kom två filmregissörer till byn, ett gift par. De ville göra en dokumentärfilm om traditionen med pappersklipp, och hade hört talas om att han var duktig. Av en tillfällighet fick de syn på några av dessa klipp, och började fråga honom litet försiktigt om dem. Xiyadie berättade till slut sin historia för dem, vilket resulterade i att paret hjälpte honom att komma till Beijing.

När han precis kommit till Beijing fick han jobb som vaktmästare och städare i en stor privat villa i bergen i Beijings utkanter. Där träffade han en man som skulle bli den första pojkvän han hade en längre relation med. Serierna Cave och Joy skildrar de lyckligaste åren i hans liv. De levde ihop, lagade mat, odlade grönsaker, tog hand om varandra när någon var sjuk, och hade roligt tillsammans. I hans föreställningsvärld skulle det vara en lycka som varade livet ut, tills de båda var gamla och gråhåriga. Men pojkvännen lämnade honom. I en bild, som för tankarna till slutscenen i filmen Brokeback Mountain, luktar han på ett klädesplagg som pojkvännen glömt kvar. Otaliga händer sträcker sig uppåt, han är utlämnad, saknaden känns i hela kroppen.

Xiyadie kom sedan till Songzhuang, ett stort område i östra Beijing där många konstnärer har sina ateljéer. Här jobbar han som dörrvakt och här började han lära känna storstadens gayliv, och mötte öppenheten inför sexualiteten (Discol1-2). Han fick hjälp att börja sälja sina pappersklipp, och han gjorde också klipp för en del aktiviteter. Drag Queen skapade han till premiären av Fan Popos film Be a Woman. Ovanför trappan är staden med sina höghus, nedanför trappan är barerna där drag queens uppträder – underground.

Nu bor Xiyadie på den arbetsplats där han jobbar som vaktmästare. Hans rum är litet, två gånger fem meter, egentligen en gång mellan två bostäder, men det finns tak över så det blev ett hem som det inte regnar in i. Där finns en säng och ett litet bord, ovanför bordet en vägghylla fylld med travar av pappersklipp. Jag lägger märke till fotot av hans tidigare pojkvän och ett diplom på hyllan. Det är trångt när vi står där och ska välja bland pappersklippen, och vi är tvungna att med jämna mellanrum gå ut på gården för att få frisk luft.

Han har fått priser för sin konst, och varje gång jag besöker honom i Songzhuang visar han stolt upp sina diplom. Experterna berömmer hans konst och säger att han bidrar till att rädda denna konstform, men då syftar de inte på klippen med homosexuella teman, de klippen kan inte visas på offentliga utställningar.

När vi är ute gården och får frisk luft kan vi prata mer avspänt. Xiyadie pratar öppet och gärna. Jag frågar vad han har för planer. Denna man som är en son, make och far blir tyst en stund. "Inte har jag några planer, jag fortsätter väl att leva mina dagar. Jag har ju mina pappersklipp, som jag kan skapa när jag är ledsen och när jag är glad. Jag gör det inte för pengarna och inte för att bli berömd. Så länge jag kan prata så lever jag, och så länge jag lever är väl allt som det ska."

Innan jag går väljer jag ut ytterligare två pappersklipp: två nygjorda som använder det kinesiska tecknet "dubbel lycka", ett motiv som används för att fira nygifta. I det ena klippet är tecknet av rött papper, i det andra av vitt papper, som färglagts, som traditionen bjuder. Tecknen är fästa på en vas med blommor, inne i vasen är två män avbildade, den ena håller just på att titta ut på världen utanför. Det finns ändå hopp.

Si Han, Curator

Xiyadie 西亚蝶

1963 born in Shaanxi
Lives and works in Beijing