Wang Zi

"Jag bryr mig inte alls om hur jag uppfattas av andra,
bäst vore det om jag inte blev betraktad som 'konstnär'.
Hur andra människor ser på mig, det får inte påverka mitt liv." –Wang Zi

Beijing är Kinas politiska och kulturella centrum. Wang Zi är en "ur-pekingbo", född och uppvuxen där. Han känner varje gränd, varje mur, alla stora skiften i stadsmiljön, alla nya inneställen, alla stora händelser, och har därför en särskild kärlek till gamla och nya pekingbor och förändringarna i deras liv och leverne. Han reflekterar över problem, är engagerad i de stora frågorna inom politik och kultur och har sina egna uppfattningar. I mötena och samtalen med honom slog det mig att min förförståelse av generationsklyftan mellan min 70-talistgeneration och den unga 80-talistgeneration som Wang Zi tillhör, som aldrig upplevt de hårda och knappa levnadsvillkor som präglade vår barndom, inte riktigt stämde.

Wang Zi är rättfram, svarar rakt på sak på frågor om senaste kärleksaffären, och pratar öppenhjärtigt om sina personliga funderingar och sin villrådighet när det gäller sex och kärlek. Den nya generationen ser inget behov av att förställa sig. Det genomsyrar hans verk från 2005 och framåt. De är liksom han själv jordnära, kärnfulla, inte tillgjorda. De söker det visuellt tilltalande.

I denna utställning har vi valt att visa fyra verk från hans serie Goddag kamrat från 2009. Temat är spänningen mellan individ och kollektiv, brytningen mellan det som ligger i och det som ligger utanför huvudfåran. Den ursprungliga inspirationen kom från TV-nyheterna i oktober 2009, som visade militärparaderna i Beijing för att fira 60-årsdagen av Folkrepublikens grundande. Så många människor i kolonner, exakt samma steg, samma ansiktsuttryck, allas blickar riktade åt samma håll. Skillnaderna mellan individerna försvinner i de disciplinerade, välordnade gemensamma rörelserna. Hälsningsfrasen "God dag kamrater" användes av president Hu Jintao till de paraderande soldaterna. Men "kamrat", tongzhi (ordagrant: samma vilja), är sedan 90-talet ett ord som ofta används om homosexuella. Andra inspirationskällor för Wang Zis verk var en illustrerad tidningsartikel om fångars rast i ett fängelse, där de också måste följa ett exakt bestämt kollektivt rörelseschema, och morgongymnastik i grupp för personalen som en del restaurangkedjor har – det har många turister säkert lagt märke till.

Wang Zi

Konstnären använder i dessa verk sig själv som det flerfaldiga "jaget". (Hans konstnärsnamn betyder "prins"). Han blir marinsoldater, migrantarbetare, tibetanska munkar, bordtennisspelare, fogliga fångar... Alla individuella jag gör samma kollektiva rörelser i takt, utom "jaget" som kysser "mig". Det blir åskådarens visuella nöje att hitta det jag som skiljer ut sig. Wang Zi har en särskild mening med att använda sin egen porträttbild: alla individer är ett "jag", jagen som kysser varandra skiljer sig i fråga om den sexuella läggningen, men inte i grunden som människor.

Wang Zi tog sin konstexamen vid Tsinghua-universitetet år 2004, och har sedan dess haft många utställningar i Kina, USA och Europa. Jag frågade honom om han har haft problem med att ställa ut sina verk med homosexuella teman. "Ja, det har jag haft. Jag hade en utställning 2009 i ett galleri i konstnärsområdet 798 i Beijing. Då blev de verk som ni ska ställa ut i Stockholm nedtagna innan vernissagen. Det sägs att det var Public Security som hade invändningar mot temat. En annan gång skulle jag ställa ut i Taiwan, då var det tullen som inte släppte igenom de verken. Ingen motivering gavs, men jag gissar att det hade att göra med homosexualiteten och marinsoldatsmotivet. Men på många andra utställningar har det inte varit några som helst problem. Kina är ett väldigt speciellt samhälle, det är inte lagstyrt, jag blir aldrig klok på vilka regler som gäller. När jag gjorde Goddag kamrat var jag ju yngre, nu håller jag en lägre profil. Nu har jag inte homosexualitet som tema i mina verk."

Jag frågade: "Du är ju en ung konstnär, men redan uppmärksammad både i Kina och internationellt. Är du orolig för att bli betraktad som 'homosexuell konstnär' och inte som 'konstnär'?" Wang Zi svarade: "Jag bryr mig inte alls om hur jag uppfattas av andra, bäst vore det om jag inte blev betraktad som 'konstnär'. Hur andra människor ser på mig, det får inte påverka mitt liv." Jag fortsatte att fråga: "Men din sexuella läggning är ju en viktig del av din identitet. Är det inte väldigt synd att låta trycket från det omgivande samhället bli ett hinder för att gestalta en del av ditt personliga inre med ditt uttrycksfulla visuella språk?" Wang Zis svar blev:

"Att leva i Kina på detta sätt är något vi redan vant oss vid. Den sexuella läggningen är inte en människas hela liv och personlighet, eller identitet som du utrycker det. Jag vill bara fritt och med glädje ägna mig åt det jag vill göra, leva en vanlig människas vanliga liv."

Si Han, Curator

Wang Zi 王子

1983 born in Beijing
2004 graduated from Academy of Arts & Design, Tsinghua University
Lives and works in Beijing