Li Guangxin

"Youth's a stuff will not endure." –
Shakespeare, Trettondagsafton

Utställningens namn Secret Love har sitt ursprung i Li Guangxins verk Noise prohibited. Tårarna som rinner nedför kinderna på den oskuldsfulla vackra flickan i bilden, som skulle vilja säga något, men med handen visar att hon inte vågar, inte kan, får mig att tänka på Oscar Wilde. För drygt hundra år sedan ställde åklagaren frågan till honom: 'What is the love that dare not speak its name?' Jämfört med den tidens England är toleransen betydligt större i dagens Kina, men homosexualitet är fortfarande ett ämne som är tabu. I synnerhet inom den visuella konstens uttrycksformer finns klara gränser. Därför kan Noise prohibited stå som ett porträtt för hela utställningen.

Ungdomen är kanske det tema som intresserar Li Guangxin mest. Ungdomliga ansikten, kroppar, tårar, och pärlor är element som ofta finns i hans verk. Sorgen över ungdomens förgänglighet leder tankarna till några av den västerländska litteraturens centrala verk, Shakespeares "Youth's a stuff will not endure" i Trettondagsafton, Goethes skildring av ungdomens lidelsefulla och bittra sorg i Den unge Werthers lidanden. I de fyra verk som valts ut för Secret Love är tårar ett centralt element - tårar av glädje och av smärta, som pärlor, men vackrare och förgängligare.

Li Guangxin - som förutom Photoshop är mycket bra på kalligrafi och tuschmåleri och gärna läser Tangdikter och Taoistiska klassiker på sin fritid - har skrivit följande kommentar till temat ungdom, tårar och pärlor.

Si Han, Curator

Konstnärens kommentar:

Det finns ett gammalt talesätt som säger att de två sorgligaste sakerna är att dö ung, och att förlora sin ungdom. Jag menar att det relativt sett är något lyckligare att dö ung – livet tar slut när det är som vackrast, det är förstås sorgligt, svårt att förlika sig med, men det senare är värre - en undergiven förlängning, utan alternativ, en långdragen plåga, till omedvetenhet och förlorad värdighet.

Döden och åldrandet är något som alla måste reflektera över och uthärda, det är ett evigt ödestema, som känns alltmer tvingande och tryckande ju äldre man blir. Och när vi till slut står inför denna realitet, då först inser vi tillfullo vilken dyrbar tid av vårt liv som ungdomen var. Tangpoeten Li Shangyin skrev: "När kärleken som återstår blott är ett vackert minne fylls mitt sinne av djup sorg." De unga är inte medvetna om ungdomens värde. Tiden, energin och hälsan finns där som en självklarhet. Livet som en drömfantasi, men en dröm som också rymmer meningslöshet, fåfänga, tillgjordhet, egensinne och falska förhoppningar. Glädje, frustration, förställning, fåfänga dagdrömmar.... och när ungdomens drömmar gradvis mattas, först då inser vi hur mycket vi har missat. Hur vi än försöker kan vi inte hålla kvar ungdomen som rinner genom våra fingrar. Vi ser den med uppspärrade ögon försvinna, långt där borta, och vi börjar känna ilska över det spratt som livet spelat oss.

Ungdomen liknar en pärla, varm, fuktig, glänsande. Men till slut förlorar den sin glans, med samma ödesbestämdhet som vi åldras och dör. Det är därför som kärleken till pärlor ökar med åldern, de bärs till den åldrade huden, omhuldas varsamt, smeks. Är det pärlorna som värdesätts, eller är de ett uttryck för sorgsen saknad av en förgången ungdom?

Li Guangxin

Li Guangxin 李广锌

1973 born in Chongqing
1994 graduated from Sichuan Fine Arts Institute
Lives and works in Beijing