Möt våra pedagoger

Mattias Kästel

En rysk dam i 70-årsåldern kommer fram till mig. Bra, säger hon, mycket bra. Jag blir överrumplad och glad och trycker hennes hand. Året är 1989 och vi är på rockturné i Kazachstan. Folk i alla åldrar kommer på konserterna. Ungdomar som gärna går upp på scenen och dansar. Gamla damer som ler stort och kramar om oss. Ett land som under lång tid varit slutet för omvärlden öppnar sig alltmer och glädjen över förändringen är slående.
Det finns upplevelser som sätter avtryck. Vi kan aldrig veta hur vi skulle ha utvecklas som människor utan dem. Jag heter Mattias. Jag är lärare och arbetar på museum därför att jag tycker att ett museum faktiskt är världens bästa klassrum. Min erfarenhet är att en bra utställning ger unika förutsättningar till lärande. Utifrån elevernas upplevelse jobbar vi med olika metoder för att uppmuntra till reflektion, deltagande och samtal. En annorlunda arena ger eleverna nya impulser. De annars tystlåtna blir ibland de som för gruppens talan och vice versa. Nya tankar väcks till liv. Stora, kanske universella, frågor gör eleverna till sina egna.

EvaTua Ekström

Bästa egenskap: Godtrogen
Född: Skedala
Vad jag gillar mest med Världskulturmuseet är nog symbolen Y. Why - Varför. Undrar om det inte var mitt första ord, det kommer säkert att vara mitt sista.
Nyfikenhet, vetgirighet och undran är motorn i allt jag gör. Därför är det så spännande att arbeta med museipedagogik och få syssla med frågor hela tiden.
Frågor som aldrig bara har ett svar. Det finns ju massor av svar!
Och det roligaste som finns är att få lära sig av barnen man möter som pedagog och se hur barn tänker stort och klokt. När jag började jobba på museerna här i Göteborg för sexton år sedan kom jag från teatervärlden och upplevde att ett museum kan ha många likheter med scenkonsten. Men på museet är det föremålen som har huvudrollen.
Som museipedagog kan jag få dem att tala.

Linn Nyberg Ekengren

Jag är en riktig samlare. Har samlat på allt från döda myggor och hemgjorda stearinformationer till frimärken. Många samlingar har jag gjort mig av med, men en bär jag alltid med mig, min samling av berättelser. Inte så att jag skriver ner dem eller systematiserar dem. Det kan vara bra att göra ibland, men mest spännande tycker jag det är att låta berättelser vandra fritt. Låta dem ta nya vägar och flätas samman i varandra.
Varje gång en historia återberättas, tolkas den utifrån nya referensramar. Den gallras, broderas och präglas, både av den som berättar och den som lyssnar. I mötet mellan berättelsen och deltagarna uppstår en annan berättelse, färgad av nuet. Tillsammans skapar vi en ny världsbild, lite större än den vi hade innan vi möttes. Du får mer av mig om du ger lite tillbaka.

Enrico Barrera

Jag heter Enrico Barrera och är en vanlig - ovanlig göteborgare.
Mitt liv har varit en lång resa och ingen vet var den slutar. Jag föddes för länge sen djupt in i regnskogarna i Ecuador. Mitt namn var då Anjui. Nu är det bara min mamma som kallar mig det. Sedan har jag levt på många olika platser, på många olika sätt. Nu är jag stolt pappa till två vackra vuxna barn och känner mig hemma i Göteborg. När jag inte är på museet så sysslar jag helst med musik från olika kulturer. Mina vänner är från alla möjliga platser i världen.
Mitt arbete här på Världskulturmuseet förenar rötterna och grenarna på trädet som är mitt liv. Jag vill gärna träffa er där!