Hamada Shōji (1894-1978). Fat med kors i grönt och vitt på brun botten. 1950-60-tal. Glaserat stengods. OM-1964-0001. Östasiatiska museet. Foto: Karl Zetterström

Japansk keramik

I Japan-samlingen ingår några föremål av den japanske keramikern Hamada Shōji (1894-1978) som är en av världens mest kända keramiker. Han var verksam främst i Mashiko, Tochigi-provinsen, när han inte reste världen runt, gav föreläsningar och ställde ut sin inflytelserika keramik. Hamada räknas till en av den så kallade folkkonströrelsens pionjärer. Det japanska begreppet folkkonst (mingei) skapades på 1920-talet för att beteckna framförallt funktionella föremål i olika material som ursprungligen tillverkades av nödvändighet och inte primärt för sitt vackra utseende, oftast av en anonym hantverkare. Senare började japanska konsthantverkare särskilt inom keramik och textil att framställa nya föremål som också brukar kallas folkkonst.

1955 fick Hamada den japanska hederstiteln Levande nationalskatt som delas ut till framstående konsthantverkare som med grund i kulturarvet vidareutvecklar det. Tillsammans med Yanagi Sōetsu (1889-1961) var Hamada med och grundade Japan Folk Crafts Museum (Nihon Mingeikan) i Tokyo. Mellan 1961 och 1977 var han dess chef.

På Östasiatiska museet är nu fem keramikföremål av Hamada utställda i den permanenta Japan-utställningen. Ett par av dem är inköpta på varuhuset NK på 1950-1960-talet som då sålde samtida japansk keramik, ett tecken på den globala betydelse som enskilda japanska keramiker som Hamada hade under denna tid.