Historiska föremål

Till utställningen Berättelser från Syrien har vi valt ut föremål ur Medelhavsmuseets samlingar som visas sida vid sida med samtida objekt. Tillsammans berättar de om Syriens rika kulturarv och långa historia. Det är en berättelse delvis färgad av krig och maktkamp, ofta mellan områdets stormakter. Framför allt är det ändå en berättelse om högt stående hantverk, ständigt pågående handel och mänsklig verksamhet i alla dess former.

Det område som idag är Syrien har alltid varit en mötesplats för folk, kulturer, språk och religioner. Forntida föremål bär spår av babyloniskt, hettitiskt, grekiskt, romerskt, bysantinskt och arabiskt inflytande. De bär också på berättelser.

Hur de arkeologiska föremålen från Syrien kom till Sverige

Syriens äldsta historia var nästintill okänd när den då 28-årige svenske arkeologen Ture Arne (1879-1965) red igenom gränslandet mellan nuvarande Turkiet och Syrien våren 1907. Hans fältinventering syftade till att finna spår av områdets äldsta stenålder. Flintföremål från denna tid påträffades bl. a vid Jarabulus vid floden Eufrat och också vid Tell Azaz tillvaratog han ytfynd av slagen flinta.

Från den senare jordbrukarstenåldern köpte han slipade stenyxor som enligt uppgift hade samlats in av bönder i närheten av olika s.k. "tell", dvs. lämningar av långvariga, tidigare, bosättningar som nu formar kullar i landskapet.

Han köpte också en liten samling arkeologiska föremål samt samtida vardagsföremål och klädesplagg bl. a i Aintab, Killis och Aleppo på uppdrag av museer i Stockholm och Göteborg.

Tidiga spår av människor

Idag betraktas östra och södra Afrika som de tidiga människoarternas ursprungsområde.

För åtminstone en miljon år sedan vandrade människor från Afrika till området för nuvarande Syrien där man hittat spår av dem.

Också den moderna människan, Homo sapiens sapiens vandrade in i sydvästasien från Afrika och bodde sannolikt i området för det som idag är Syrien för åtminstone 70 000 till 80 000 år sedan.

Till det område som idag är Sverige flyttade människan inte in förrän den senaste inlandsisen smält undan för ca 10 000- 12 000 år sedan. Då hade dessa jakt- och fångstfolks avlägsna släktingar i sydvästasien experimenterat med att tämja växter och djur i flera tusen år.

Dessa eggredskap av flinta är ytfynd från gränstrakterna runt Jarabulus i dagens nordligaste Syrien. De tillverkades av dåtidens invånare av jakt- och fångstfolk.

MATREVOLUTIONEN

I området för dagens Syrien skedde övergången från jägarsamhälle till jordbruk och bofasthet redan för ca 10800 år sedan. Då hade människorna, som bland de första i världen, förändrat de vilda sädesslagen genom att så och skörda dem under flera tusen år. Vid samma tid pågick försök med djurhållning.

Jordbruket försörjde fler människor och ledde samtidigt till bofasthet. Denna stora förändring pågick under många tusen år. Och också efter att människor blivit jordbrukare och boskapsskötare följde flera tusen år av byliv och experimenterande med förbättrade tekniker, som t ex konstbevattning av fälten. Utan dessa kunskaper och färdigheter hade städer som Mari, Ebla och Ugarit aldrig kunnat byggas.

Den fint slipade flintyxan, stenyxan och pilspetsen av flinta tillverkades under den senare delen av stenåldern. Den svenske arkeologen Ture J Arne köpte dem under sin forskningsresa i norra Syrien och södra Turkiet år 1907 och de skall ha hittats av bönder i området.

SIGILL FRÅN SYRIEN

Sigill av sten användes i Syrien och hela mellanöstern från ca 3500 fvt och under flera tusen år. De var ett administrativt verktyg som användes för att märka olika typer av dokument. Sigill kunde också användas för att dekorera eller märka förseglade kärl och föremål av lera eller textil. De kunde också användas som amuletter och smycken.

Många sigill är cylindriska, men de finns också i form av skarabéer. Den inskurna bilden lämnar ett avtryck när sigillet rullas eller stämplas på en yta av mjuk lera. Vanliga motiv är figurer av djur, människor och gudar tillsammans med symboler som växter, månskäror, stjärnor, eller egyptiska ankh-tecken. Scenerna har ofta en symbolisk mening.

Tavla med kilskrift

Kilskriftstavlan i montern skrevs på sumeriska i staden Puzrish-Dagan under tiden för tredje dynastin i Ur för ca 4100 år sedan. Staden låg vid floden Eufrat, norr om Ur, och var ett viktigt administrativt och ekonomiskt centrum. Texten redogör för transport av en given mängd getter, får och kor från städerna Mari, Ebla och Ursu i området för dagens Syrien. Den berättar på så sätt också om de samtida människornas omvärld och relationer.

För ca 5 400 år sedan utvecklade människorna i området kring Eufrat ett skriftsystem som vi idag kallar kilskrift. Genom denna uppfinning kunde samhället registrera, förmedla och bevara uppgifter på ett sätt som inte var möjligt tidigare. Detta blev mycket viktigt för administrationen och styret av de äldsta stadsstaterna som t ex Ur vid Eufrat. Kilskrift kom att användas över lång tid för skilda språk och över ett stort område. I området som idag är Syrien användes skriftsystemet i såväl städerna Mari som Ebla och Ugarit.

Figurer av lera

I området för dagens Syrien, liksom i hela östra Medelhavsområdet och övriga Väst- och Sydasien, tillverkade människor små enkla figurer av lera från yngre stenålder till järnåldern. Under denna långa historia förändrades samhället och med det betydelsen av miniatyrframställningar av människor och djur. Lerfigurerna i montern har inte dokumenterats i en arkeologisk utgrävning och därför kan vi inte tolka hur dåtidens människor använde dem. Forskningen har visat att lerfigurer som dessa främst hör samman med de enskilda, vanliga hushållens magiska och religiösa föreställningar och praktik. Ofta påträffas de skadade i hushållens avfallshögar.

Bronsfigurin

Denna mansfigur i brons, med ena handen i sidan och den andra vid örat, kommer troligen från norra Syrien. Vem mannen föreställer är osäkert. Det kan vara en gud eller kanske en förfader, någon som senare generationer såg upp till. Statyetten kan ha skänkts som votivgåva till någon gud eller så var den helt enkelt en lyckobringande figur, lätt och liten att bära med sig.

Metallfiguriner var vanliga mellan omkring 2000 och 1000 fvt. Denna figur saknar mer exakt datering. Till Sverige kom den med arkeolog Ture Arne, som köpte den i Syrien 1907.

GRAVPORTRÄTT

Mellan 64 fvt och 395 evt ingick delar av Syrien i det romerska riket. Denna relief avbildar en kvinna från det romerska Syrien. Hennes namn Fortunata är romerskt men står skrivet med grekiska bokstäver. Vi känner inte till något mer om henne.

Reliefens syfte är att påminna de efterlevande om Fortunatas existens. Att ha en avbild vid sin grav var ett sätt att försäkra sig om att inte bli bortglömd. Gravplatser låg ofta vid större vägar och stadsportar. Alla som passerade graven kunde se den avlidnas porträtt och kanske läsa namnet. Det inneboende budskapet i reliefen är:

Du som ser mitt ansikte och läser mitt namn: kom ihåg mig.

GLAS

Den revolutionerande tekniken att tillverka glas genom blåsning uppfanns i Levanten (Syrien, Libanon, Israel, Palestina) ca 50 fvt. Den tidigare metoden att forma trådar av smält glasmassa runt en fast kärna var tidsödande och komplicerad. Med denna metod tillverkades små kärl för olja och parfym. De var mycket dyrbara och lades ofta ner i gravar.

Den nya blåsningstekniken gjorde tillverkningen lättare, snabbare och billigare. Glasblåsningen spreds snabbt över Medelhavsvärlden och hela det romerska riket. Glas gick från att vara en exklusiv lyxartikel till vardaglig, massproducerad dussinvara.

Den starka traditionen av glastillverkning i Syrien fortsatte under medeltiden.

Mosaiker

I den välmående romerska provinsen Syrien fanns en stor marknad för vackra golvmosaiker. Motiven följde den tidigare hellenistiska traditionen i området, som var figurativ och berättande. Mytologiska motiv förekom ofta, även långt in i kristen tid. Mansfiguren föreställer troligen ett mytologiskt naturväsen och kan dateras till 300-talet evt.

Från 400-talet och framåt, när allt fler kyrkor byggdes i området, anpassades repertoaren för att passa på kyrkgolv. De tidigare scenerna ur den grekiska gudavärlden ersattes av växt- och framför allt djurmotiv. Ankan är ett exempel på denna typ.

MYSTISKA KÄRL

Dessa små runda kärl med spetsig botten är från Syrien, men liknande har påträffats i mycket stort antal över hela Mellanöstern. De är oftast av oglaserad keramik och har en reliefdekor. Ett mycket litet mynningshål finns alltid i halsen.

Hur kärlen har använts är okänt, men de lägger sig alltid med hålet snett uppåt. Några teorier är att kärlen är behållare för öl eller vin, eller tidiga handgranater som varit fyllda med krut och haft en stubin. En annan teori menar att de varit fyllda med kvicksilver för medicinska och alkemiska experiment. Det troligaste är att kärlen innehållit parfymerad olja och använts i badhusen.

Mamlukiskt konsthantverk

År 1250 evt kom en ny härskarlinje till makten, mamlukerna. Från sin huvudstad Kairo styrde de ett växande rike, som även omfattade Syrien. Deras drygt 250 år vid makten var en politiskt turbulent tid, med korståg västerifrån och mongolernas framryckningar i öster. Samtidigt var den mamlukiska tiden en kulturell renässans. Nya moskéer och andra märkesbyggnader uppfördes, kalligrafin förfinades, glasblåsning och metallsmide utvecklades och konsthantverket överlag nådde nya höjder.

I Damaskus utvecklade krukmakarna nya tekniker, som i sin tur möjliggjorde nya former på skålar, fat och flaskor. Dessa så kallade pilgrimsflaskor i fin, tunnväggig keramik, imiterar till formen tidens glasflaskor. Kronprins Gustaf Adolf köpte flaskorna tillsammans med annat arkeologiskt material i Aleppo 1935.

Skålar från Raqqa

Staden Raqqa i norra Syrien var en viktig ort på 700-talet evt, när staden hyste kalifens residens och därmed var det islamiska kalifatets huvudstad. Den som hade valt att göra staden till sin var kalif Harun el-Rashid, mest känd för sin centrala roll i det klassiska verket Tusen och en natt.

Denna koppling till Harun el-Rashid låg till grund för ett plötsligt europeiskt intresse för Raqqa under slutet av 1800-talet, när Tusen och en natt översattes till franska och engelska. Den vackra Raqqa-keramiken, tillverkad framför allt 1100 -1200-talen evt, blev med ens eftertraktad i hela Europa och USA. Idag finns skålar från Raqqa på museer och i privata samlingar över hela världen.

Rökelse

Rökelse användes i Syriens tempel och kyrkor redan under antiken och bruket fortsatte in i medeltiden. Väldoften förknippades med det gudomliga och röken i sig ansågs hälsobringande. Rökelse importerades både land- och sjövägen, framför allt från Arabiska halvön, och handeln var förenad med stora rikedomar.

På 1700-talet fanns rökelsekar av denna typ i syriska palats och moskéer, men även i hemmen. Rökelsen lades på glödande kol inne i karet, så att den väldoftande röken kunde söka sig ut genom arabeskmönstren i sidorna och locket.