Cypernsamlingarna

Cypernsamlingarna på Medelhavsmuseet utgör ett av världens främsta arkeologiska fyndmaterial från Cypern. Samlingarna består till allra största del av det material som Svenska Cypernexpeditionen grävde ut 1927-1931, men omfattar även vaser och andra föremål som den svenske konsuln i Larnaca, Luke Z. Pierides, skänkte till Kronprins Gustav Adolf 1925, samt fynd från de grävningar Einar Gjerstad företog på Cypern redan 1923-1924.

Svenska Cypernexpeditionens deltagare.

Det var Einar Gjerstad som ledde Cypernexpeditionen och tillsammans med de andra tre deltagarna – John Lindros, Erik Sjöqvist och Alfred Westholm – lade han därmed en grundsten för den moderna arkeologin på Cypern. Expeditionen grävde på ett tjugotal platser över hela ön, vilka tillsammans täcker in större delen av Cyperns forntid från stenålder till romersk kejsartid. Keramikfynden dominerar materialet och de flesta vaserna kommer från kammargravar, i synnerhet från bronsåldern. Stora mängder skulpturer i framför allt kalksten och terrakotta hittades vid utgrävningar av helgedomar från arkaisk till hellenistisk tid, t.ex. i Kition, Mersinaki och vid den stora kultplatsen i Ajia Irini. Bosättningar grävdes också ut liksom bronsåldersfästningen i Nitovikla, det klassiska kungapalatset i Vouni och den romerska teatern i Soli för att nämna några av de mest spektakulära platserna som expeditionen undersökte.

Dessa omfattande vetenskapliga utgrävningar och de därpå följande – och för sin tid exemplariska – publikationerna gjorde att betydelsen av den Svenska Cypernexpeditionens insatser på Cypern blev enorm. Standarden på publikationerna är så hög att varje forskare som skall ta sig an Cyperns forntid än idag ofta måste börja med att konsultera något av banden i The Swedish Cyprus Expedition: Finds and results of the excavations in Cyprus 1927-1931, eller SCE som publikationerna förkortas. Publicering av utgrävningsresultat låter ofta vänta på sig och apropå detta skrev Einar Gjerstad en gång: "Att företaga utgrävningar är en sak. Att bearbeta deras resultat är en annan sak. Stundom äro arkeologerna villigare att göra det förra än det senare." I fallet Svenska Cypernexpeditionen kom emellertid publikationerna ut snabbt: mellan 1934 och 1937 publicerades utgrävningen i sex band om sammanlagt över 2000 sidor text och 600 planscher. Därefter följde kompletterande studier och tolkningar av materialet och hela SCE fullbordades 1972.

Drygt hälften av den totala fyndmängden tillföll Sverige utom föremål av guld och silver, där merparten stannade på Cypern. Genom denna delning tillföll totalt ca 12 000 föremål Sverige samt en stor skärvsamling om hela 5000 kartonger. Fynden fyllde 771 packlådor och i Famagustas hamn lastades dessa ombord på Svenska Orientlinjens M/S Gotland, som 1931 fraktade den dyrbara lasten till Sverige.

Cypernsamlingarna i hamnen i Famagusta inför transporten till Stockholm 1931.

Efter att först ha förvarats i Oxenstiernska malmgården flyttades Cypernsamlingarna på 1940-talet till Historiska museets källare. Där fick de stå i nästan 40 år, men ända sedan 1930-talet hade en statlig kommission arbetat på ett förslag till hur man skulle lösa frågan om en lämplig museilokal för Cypernsamlingarna och andra antiksamlingar i Stockholm. Kommissionens arbete slutfördes 1951 av f.d. riksantikvarien Sigurd Curman, som föreslog att dessa samlingar skulle slås ihop med Egyptiska museet, som sedan 1929 låg i gamla Riksbankshuset i Gamla Stan. Ett första resultat av detta blev att Cypernsamlingarna och Egyptiska museet administrativt förenades 1954 under namnet Medelhavsmuseet. Samlingarna låg dock kvar i sina respektive hus i olika delar av Stockholm fram till dess att Medelhavsmuseet 1982 öppnade på Fredsgatan 2 i de lokaler där museet än idag ligger.

Terrakottafigurerna från Ajia Irini utställda på Medelhavsmuseet.