Etnografiska museets samlingar

Etnografiska museet förvaltar samlingar från Afrika, Dubbelkontinenten Amerika, Asien, Arktis, Australien och Oceanien, men även Europa. Samlingarna innehåller förutom föremål även stora mängder fotografier, böcker och arkivalier.

Föremålssamlingarna

Etnografiska museet förvaltar cirka 220 000 föremål, fördelade på cirka 3300 samlingar från hela världen, de flesta från områden utanför Europa.

Museets rötter går tillbaka till Kungliga Vetenskapsakademien, som grundades 1739. De allra tidigaste samlingarna infördes således under 1700-talets första hälft. Särskilt betydelsefulla är de som Linnés lärjungar förde hem några årtionden senare. Museet som egen institution kom till år 1900 (läs mer om museets tidiga historia och arkiv). Sedan 1999 är Etnografiska museet en del av den nya myndigheten Statens museer för världskultur tillsammans med Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet i Stockholm samt Världskulturmuseet i Göteborg.

Samlingarna är vår gemensamma egendom. De ska bevaras för all framtid och hanteras därför med försiktighet, kunskap och respekt. Föremål tas fram, inte bara för utställningar, utan även för bildbeställningar, utlån och forskning.

Föremålen som minnesbärare

Föremålens historia skapas ofta av andra än de som först gjorde och använde dem. Samlare, etnografer, historiker, konstälskare och turister tar sig an föremål och ger dem nya sammanhang. Därför blir de etnografiska föremålens historia också samlarnas historia. En sköld från nordvästra Kenya upphängd på väggen i en engelsk officers hem säger lika mycket om kolonial erövringspolitik som om fejder mellan pokot- och turkanafolken. Föremål är bärare av minnen. De kan vara madeleinekakor som frammanar en värld av bilder, ljud, dofter och smaker.

Föremålen som kulturbärare

Många föremål är minnesbärare, inte bara för enskilda personer utan för hela grupper av människor och kan vara viktiga uttryck för deras identitet. Grekland fortsätter att kräva att British Museum ska återlämna Parthenonfriserna, medan England menar att dessa numera ingår i ett allmänt kulturarv och har fått en hemort i London.

Återförande?

Etnografiska museet har återfört en del föremål till ursprungsländerna, men hävdar också att museet har både rätt och ansvar att bevara och visa sina samlingar. Föremålen berättar inte bara om livet i t ex Samarkand, Timbuktu eller Tahiti, utan också om hur vi förhåller oss till varandra i världen. Visst har vi rätt att förvalta, tolka och ställa ut andra folks kulturskatter. Ett etnografiskt museums budskap är inte att all världens folk ska klamra sig fast vid sin 'kultur', utan tvärtom att identitet är något vi hela tiden skapar. I den rotlösheten är vi alla lika.