Dokumentarkiv

Dokumentarkivet vid Etnografiska museet är grunden för att förstå både samlingarna och museets roll i historien. Här finns bl. a. kataloger och förteckningar över samlingarna, dokumentation och teckningar av föremål, korrespondens med insamlare och forskare, klipparkiv, personal- och ämbetsarkiv.

Museets historia

Museet börjar sin historia genom de föremålssamlingar som skänktes till Kungliga Vetenskapsakademien vid dess grundande 1739 och som härefter även förvaltade samlingarna. Senare införlivades föremålen i Naturhistoriska riksmuseet och 1841 blev de etnografiska samlingarna en del av vertebratavdelningen - först 1900 inrättades en särskild etnografisk avdelning.

Vertebratavdelningen på Riksmuseet

Efter riksdagsbeslut 1930 flyttade avdelningen till f.d. Kungliga Livregementets Dragoners kasernområde på norra Djurgården. Den 1 juli 1935 inrättades, såsom självständig institution under Vetenskapsakademien, Statens etnografiska museum. Kasernbyggnaderna på norra Djurgården byggdes om till museilokaler och 1938 öppnades utställningarna för allmänheten.

Sambandet med Vetenskapsakademien och Naturhistoriska Riksmuseet upphörde den 30 juni 1966, då museet blev en egen institution med namnet Etnografiska museet, med en styrelse utsedd av Kungl. Majestät. Samtidigt upphörde även den direkta anknytningen till Stockholms Universitet. Den kamerala förvaltningen sköttes av Naturhistoriska Riksmuseet fram till och med den 30 juni 1972.

De gamla kasernerna revs och ett nytt hus byggdes vid Museivägen. Inflyttning skedde successivt från augusti 1978. Museet öppnades för allmänheten i november 1980.

1988 bytte myndigheten namn till Folkens Museum Etnografiska.

Om arkivet

En stor del av arkivalierna är direkt knutna till föremålen och dess katalogisering. Etnografiska museets chefer var själva del av vetenskapskollektivet. Deras efterlämnade handlingar består därför av myndighetschefens ämbetsskrivelser men även av forskningsmaterial från fältresor och expeditioner.

I och med att en ny myndighet, Statens museer för världskultur, bildades år 1999 upphörde Folkens Museum Etnografiska att vara självständig myndighet. År 2001 återtog museet sitt tidigare namn, Etnografiska museet. Myndigheten består av ett ledningskansli och fyra museer, Etnografiska museet, Medelhavsmuseet, Världskulturmuseet och Östasiatiska museet.

Trots byte av huvudman och namn har museet ett historiskt flöde som inte bör brytas. Det är naturligt att förvaltningsmässigt betrakta arkivet som en enhet. Det beslutades, i samtal med Riksarkivet, att museets arkiv, oberoende av byten av huvudman och namn, var ett enda arkiv med en obruten arkivförteckning.

Läs mer om arkivet och museets historia här (PDF-dokument, 23 kB).